Hjälp Imer att få spela fotboll i Uddevalla

Vi har med växande oro följt utvecklingen av den från Uddevalla utvisade familjen Rasidova-Aasani. Trots alla år i Sverige och trots systern Sabinas svåra sjukdom så avvisades familjen från ett land de trodde skulle hjälpa dem, till Makedonien, ett land där de som romer inte är önskvärda.
I familjen finns tolvåriga Imer. Imer spelade fotboll i Oddevolds P-93:or och var lagets store målgörare. En bra kamrat som lyssnade, såg sina medmänniskor och han var en stor charmör.
Det var alltid många tjejer runt laget när Imer var med, till alla killars stora förtjusning. Men Imer var också en kämpe och en riktig överlevare. Trots familjens svåra bakgrund och den oro som han bar med sig om hur det skulle gå för dem kämpade han och han spelade fotboll.

Fotbollen och den gemenskap som han fann där blev lite av hans livlina. Den livlinan finns inte längre.
Vi har under en lång tid haft sporadisk kontakt med Imer via telefon. Och vi har förstått att Imer från att under en dryg vecka levt skild från sina föräldrar, i ett kallt skjul, utan pengar, mat och tillgång till bashygien, under en period vistats i en kyrka. Enligt färska uppgifter skall nu familjen vara återfunnen och sammanförd.
Vad vi däremot inte förstår är hur det svenska Migrationsverket kan anse att en utvisning av en romsk familj från Sverige till Makedonien, under de omständigheter som föreligger och därpå uppdagats, över huvud taget är möjlig.

Tomma ord   ”Vi ska vara stolta över vårt land, men samtidigt bygga det starkare. Vi ska vara stolta över oss själva, men samtidigt stötta varandra”. Orden är vår statsministers, vackra men ack så tomma! Kanske har vi varit naiva som under allt för lång tid försökt intala våra barn att Imer och hans familj kommer att få komma tillbaka hem till oss i Uddevalla. Sverige behandlar inte sina medmänniskor på ett sådant sätt.
Vi har alltid trott, och lärt våra barn, att alla kan göra fel ibland men då måste man våga ta ansvar för det, be om ursäkt och försöka rätta till felet. Så fel vi hade. Barnen gör det, men inte Sveriges regering. Vi skäms över att vi har en regering som behandlar sina medmänniskor på detta sätt.
Trots all den uppmärksamhet fallet fått har vi nu nästan slutat hoppas och inser att Imer och hans familj kanske inte kommer att få den hjälp de behöver. Ändå ber och vädjar vi nu ännu en gång om hjälp och stöd. Om inte Sveriges regering vill hjälpa dem vill vi försöka själva.
Våra fotbollskillar samlar nu in pengar för familjens överlevnad, svensk media och Rädda Barnen har varit behjälpliga med att förse Imer med kläder, pengar, ett tak över huvudet och i sökandet efter hans försvunna familj. Men detta är inte en långsiktig lösning.
Därför vänder vi oss till Barbro Holmberg som ytterst ansvarig för regeringens flyktingarbete och ber om ett möte för att få information om hur vi kan gå vidare.
Vi vill hjälpa familjen att komma hem till Sverige, Uddevalla och en ny fotbollssäsong i IK Oddevolds P-93:or.


Martin Hesselroth
ordförande IK Oddevold
Susanne Karlsson
föräldrarepresentant för IK Oddevolds P-93:or

Uppdaterades: 11 nov 2005