Sverige behöver starka företag som klarar den globala konkurrensen både här hemma och på de internationella marknaderna. Det ger Sverige exportinkomster och en positiv bytesbalans som gör att vi som land har råd att importera de varor och tjänster vi vill ha.

För att vara ett litet land har Sverige klarat den globala konkurrensen bra. De svenska börsbolagen går med goda vinster och Sverige har ett rejält överskott i handeln med omvärlden. Så långt är allt bra. Men detta är ingen garanti för att Sverige också kommer att hävda sig i framtiden.

Både löntagare, företagsledningar och ägare har därför rätt att ställa krav på oss politiker att driva en politik som gör det lättare för företagen att möta de utmaningar de ställs inför. I den budget som vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet tog fram nu i höst finns också en rad förslag för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vi politiker måste dock vara beredda att göra mer för att stärka förutsättningarna för en uthållig tillväxt.

Men rätten att ställa krav kan aldrig vara enkelriktad. Vi politiker måste också ställa krav på näringslivet när det gäller arbetsmiljö och respekt för kollektivavtalen. Det gäller också krav på företagen när det gäller miljöhänsyn och socialt ansvar vid omstruktureringar.

En dialog kräver två parter. I den senaste budgeten finns till exempel ett nytt förslag om att satsa 200 miljoner kronor om året i fem år på något som kallas branschsamtal. Det är en förstärkning av de miljardsatsningar som staten redan gör på forskning och industriutveckling. Det är en satsning i linje med den offert som löntagare och företagare tillsammans har lagt till staten inom ramen för deras gemensamma Industrikommitte.

Vi i vänsterpartiet tycker att detta är ett bra förslag. Vi har i många sammanhang sagt att det är rätt av regering och riksdag att tacka ja till industrins offert. Men då måste vi politiker också våga ställa krav på vad industrin och dess ägare gör med sina vinster. Vi måste våga ta en diskussion om hur mycket som investeras i forskning, kompetenssatsningar, arbetsmiljö och hur mycket som delas ut som vinst till ägarna.

Det är hög tid att starta den diskussionen. De svenska börsbolagens visar just nu upp rekordvinster och det är bra. Det är dock mer än diskutabelt om pengarna fördelas rätt, om det är bra att så mycket pengar delas ut i vinst till aktieägarna? År 2004 delades börsbolagen ut ca 70 miljarder i vinst. I år lär utdelningen ligga på ca 90 miljarder kronor, och för 2006 pekar några prognoser på 110 miljarder kronor i utdelning. Vissa bedömare talar till och med om 170 miljarder kronor i utdelningar och återköp till ägarna från de svenska börsbolagen under 2006. Det är nästan så att siffrorna svindlar.

Regeringen och riksdag skall lyssna på förslag och krav från företagens sida i syfte att stärka Sveriges konkurrenskraft och därmed också förutsättningarna för vår gemensamma välfärd. Men industrin, börsbolagen och svenskt näringsliv kan inte bara fungera som en kravmaskin. Det är nu dags för regeringen att ta upp en diskussion med företrädare för näringsliv och löntagare om hur vinsterna används och hur fördelning görs mellan utdelningar och investeringar. Kommer Tomas Östros eller Per Nuder att kalla till sådana diskussioner?

Lars Bäckström gruppledare i vänsterpartiets riksdagsgrupp

Uppdaterades: 21 nov 2005