Himmeln är höljt i ett blytungt täcke över Uddevalla hamn. Förmiddagens smog ligger mäktigt över stadens turbulenta rörelse och ytterligare en dag passerar revy. Det senaste halvåret har stadens politiska salonger utgjort dramat för en bitter strid, där kommunismen har gått i clinch mot socialismen. Vänsterpartiets kommunalråd Katarina Hansson hälsar belevat och inbjuder mig till sitt arbetsrum. Vid ett elegant Mahognybord utspelar sig ett samtal om vänsterpartiets ideologiska utveckling.

”Den stora majoriteten av världens kvinnor och män tjänar sitt uppehälle genom att lönearbeta – sälja sin arbetskraft – i privata företag eller i den offentliga sektorn. De äger inte så mycket kapital att det ger någon makt”

Så lyder vänsterpartiets tolkning av konflikten mellan kapital kontra arbete i den ideologiska programförklaringen, partiprogrammet. Trossatsen hävdar med övertygelse kapitalistklassens makt över proletariatets skapade mervärden. Partiprogrammets fras speglar en ny renässans för kommunismen i dagens vänsterledning. Sedan ett antal år tillbaka har en schism mellan partiets traditionalister visavi förnyare skapat en häftig diskussion om partiets politiska filosofi. Uddevallavänstern representerar en inflytelserik falang av partiets förnyare. Inför valet 2006 ställer Uddevallavänstern upp med en alternativ samlingslista. Listan rymmer förtroendevalda politiker med tidigare partitillhörighet i vänsterpartiet, men listan består även av miljöpartister och nuvarande vänsterpartister. Uddevallas vänsterpartistiska kommunalråd Katarina Hansson avslöjar att samlingslistans politiska lämplighet diskuteras hos partistyrelsen. Än har inget jakande eller nekande besked kommit från partiets centrala ledning. Samlingslistan ska driva flera konkreta sakfrågor i valrörelsen.

• Vi ska bland annat driva kravet om en nationell handlingsplan för kvinnor, där kvinnors medellön inom vården ska höjas. En annan viktig fråga är ingen deltid med mer heltid i botten.

Katarina Hansson är en passionerad politiker som drivs av ideologisk realism. Hon blev övertygad vänsterpartist under Gudrun Schymans feministiska manifest. Frustrationen över partiets dåliga diskussionsklimat märks när hon beskriver partiets demokratiska process. Katarina Hansson betonar dock att hon fortfarande betraktar sig som vänsterpartist. Lars Ohlys plötsliga pudel ställer hon sig skeptisk till.

• Han ska sluta använda det som begrepp. Han ska bli mer insiktsfull. Många är rädda för Sovjetkommunismen.

Katarina Hanssons resonemang illustrerar en partikultur, där ideologiska samtal om vänsterns politiska utveckling inte äger rum. Kontakten mellan partigrupperna är ytterst sporadisk och partikongressen fungerar ofta som rörelsens enda diskussionsforum. Till partiets kongress i Göteborg har Uddevallavänstern nominerat två partistyrelsekandidater från sina egna ideologiska led, Katarina Hansson själv och Jarmo Usitalo.

• Jag hoppas att partikongressen ska spegla bredden i partiet.

Vid partikongressen 2004 valdes Lars Ohly till ny partiledare för vänsterpartiet. Rörelsens traditionalister stärkte sin ställning inom partiet och förnyarnas kandidat Alice Åström vann måttligt stöd i kampen om partiledarposten. Johan Lönnroths alternativa partiprogram attraherade inte lika många kongressröster som traditionalisternas marxistiska ideförklaring.

Katarina Hansson menar att partiets aktuella partiprogram präglas av analytisk teoretisering och saknar förankring i 2000 talet.

• Partiprogrammet är tungt skrivet. Vi lever i 2000 talet. Vad ser man för utmaningar här? Man måste titta framåt. Människans kraft att ta tag i saker själv saknas i programmet.

Katarina Hansson menar att ägandediskussion inom partiet inte erkänner andra förvaltningslösningar än offentliga. Uddevalla vänstern har länge försvarat en ökad decentralisering av verksamhet med exempelvis kooperativt andelsägande.

• Social ekonomi och kooperativa brukare fungerar väl. Allt behöver inte gå tillbaka till det offentliga.

I Katarina Hanssons förmenande speglar Johan Lönnroths frihetliga socialism verklighetens utmaningar på ett mer realistiskt sätt. Hon hävdar dock bestämt att alla verksamheterna inte bör upphandlas och skötas av olika entreprenörer. En offentligt finansierad vård är en mänsklig rättighet som inte bör utövas av vinstmaximerande skäl anser Katarina Hansson.

– Man är så himla rädd för entreprenad. Samtidigt kan man inte bara öka skattetrycket. Det är viktigt att besluten kan hamna på decentraliserad nivå, så nära människorna som möjligt.

Katarina Hansson exemplifierar sitt resonemang med kommunalskatten som ligger på drygt 32 kronor. Ett påtagligt exempel på decentraliserade verksamheter kan vara kooperativa äldreboenden enligt Katarina Hansson. Det finns dock dilemman med alla driftsformer.

• Lagen om offentlig upphandling tvingar kommunen att välja det minst kostnadskrävande alternativ. Ibland kan det innebära att vi tvingas välja bort goda alternativ.

Den senaste tiden mediebevakning har handlat mycket om vänsterns inre stridigheter. En bild av intern splittring har skildrats och grälen mellan olika fraktioner har gestaltas inför öppen ridå. Katarina Hansson utstrålar glödande engagemang trots partiets interna skärmytsling. Hon tror på en optimistisk framtid för svensk vänster. Hindren har satt upp höga murar. Skulle partistyrelsen säga nej till Uddevallavänsterns alternativa samlingslista, trots Lars Ohlys löften om motsatsen lämnar antagligen flera politiker sina befattningar. Katarina Hanssons ideologiska beteckning är socialist, även om hennes tolkning skiljer sig dramatiskt från partiprogrammets marxistiska ideförklaring.

• Jag betraktar mig som socialist. För mig handlar socialismen om medmänsklighet och solidaritet. Att fördela rättvist.

Katarina Hansson har alltid varit politiskt intresserad och menar att partiarbetaren har en skyldighet att representera sina medborgare. Hon hävdar att en politikers vardag handlar om mötet med medborgarna.

– En politiker ska vara medborgarens företrädare. Man lär sig mycket genom bra diskussioner med sina medborgare. Mötet med människor, att träffa anställda och brukare och höra deras förväntningar på oss är viktigt.

 

Ett tankeväckande samtal om socialismens och vänsterns ideologiska framtid går mot sista akten. Epilogen gestaltar en politisk epik om marxistisk idealism och den gamla kommunistens uppgörelse med en lögnaktig retorik. Gulag skingrar illusionen och skuggan av grymma massakrer på oppositionella utkristalliserar sig. Kommunistiska idealister från norrland dog i Gulags fångläger och ett utmärglat anletsdrag tog gestalt. Kommunismens sociala experiment lyckas inte skapa den socialistiska utopin, däremot en mäktig och girig nomenklatur. Uddevalla hamns molntunga slöja skapar ett ogenomträngligt hölje över hamnens industrier. Kommer lögnens infekterade var att spricka eller är den blodiga illusionen lika ogenomtränglig som den mörka dimridån över oljecisternernas svarta guld.

 

Martin Johansson

Uppdaterades: 10 dec 2005