Öppna Säpos arkiv
Är mänskliga rättigheter mindre viktiga än vårdnadsbidrag och fastighetsskatt? Politikerna borde intressera sig för vad som ska göras för att Sverige ska slippa stämplas som ett land där makt går före rätt och hemlig övervakning går före mänskliga rättigheter, skriver Staffan Ehnebom, Bengt Frejd, Per Nygren och Herman Schmid, som tilldömts skadestånd från Europadomstolen.
I dag vinner en dom mot kungariket Sverige för brott mot grundläggande
mänskliga och demokratiska rättigheter laga kraft. Den har inte nämnts
med ett ord I valrörelsen.
Är mänskliga rättigheter verkligen mindre
viktiga än vårdnadsbidrag, fastighetsskatt eller
arbetsmarknadsåtgärder? Vi tycker inte det. Vi tycker att politiker
från alla de partier som nu slåss om makt och inflytande borde lägga
fram sina tankar, idéer och förslag om vad som ska göras för att vårt
land ska slippa skammen att stämplas som ett land där makt går före
rätt och hemlig övervakning går före mänskliga rättigheter.
Europadomstolens
dom föll 6 juni och handlar om Säkerhetspolisens åsiktsregistrering. Vi
är några av många som krävt att få se vad Säpo registrerat om oss. En
del har vi fått se. Men inte allt. När Säpo nekat oss besked har vi
vänt oss till svenska domstolar. Förgäves. Domstolarna har inte ens
kontrollerat vad Säpo registrerat om oss innan de nekat oss insyn med
hänvisning till rikets säkerhet.
Respekt för privatlivetMen
till slut har vi alltså fått rätt. Europadomstolen för de mänskliga
rättigheterna fäller kungariket Sverige för brott mot vår rätt till
respekt för privatlivet, rätten att ge uttryck för våra åsikter och att
fritt organisera oss. Den slår också fast att Sverige förbrutit sig mot
en fjärde mänsklig rättighet – rätten och möjligheten för den som
blivit kränkt att vända sig till en inhemsk myndighet för att få
upprättelse. Någon sådan möjlighet finns inte I vårt land I fall som
våra.
Domstolen underkänner alla de instanser som regeringen
hänvisat till – bland dem datainspektionen, registernämnden,
justitiekanslern och justitieombudsmannen. Visst borde det intressera
dem som ska sitta I riksdagen efter valet?
Vi har slagits mot
åsiktsregistreringen I många år. Men att Sverige nu fälls för brott mot
de mänskliga rättigheterna glädjer oss inte. På uppmaning av
Europadomstolen erbjöd vi regeringen förhandlingar för att förlikas. Vi
ville – främst genom att utnyttja vårt ombuds, professor Dennis
Töllborg, unika juridiska sakkunskap – hjälpa till för att rätta till
de systemfel som gjort åsiktsregistreringen och förföljelsen av
oliktänkande till ett samhällssår som gång på gång rivits upp av nya
avslöjanden och skandaler men aldrig velat läka, nya lagar,
kommissioner och utredningar till trots.
Men regeringens svar på
vårt erbjudande var maktfullkomligt och arrogant. Det gav uttryck för
samma ovilja att tvätta åsiktsregistreringsbyken som makthavare gett
uttryck för allt sedan diskussionerna I slutet av 1960-talet. En ovilja
som gjort att såren efter åsiktsregistreringen och förföljelsen av
oliktänkande aldrig kunnat läka.
Det som också borde
intressera dem som ska sitta I riksdagen efter valet är att de brott
mot de mänskliga rättigheterna som kungariket Sverige fälls för inte
gäller åsiktsregistreringen av politiska dissidenter på 1940-, 50-,
60-, 70- eller 80-talen. De brotten har domstolen inte prövat. Den har
nöjt sig med att granska vad som skett efter 1999. Brotten är alltså
färska.
Ansvaret är deras De ansvariga politikerna,
från vitt skilda partier, sitter ännu vid makten I riksdag och
regering. Många av dem kommer att sitta där också efter valet. Ingen av
dem kan skylla på tidigare generationer. Ansvaret, kanske
försummelserna, är deras.
Nog borde varje politiker, som är det
minsta stolt över sitt land, ägna åtminstone tio minuter av valrörelsen
till att fundera över hur det kunnat gå så illa att Sverige fälls för
brott mot de mänskliga rättigheterna? Och kanske en tanke åt vad som
måste göras för att komma till rätta med bristerna och göra oss av med
skammen.
Den som har makt har också möjlighet att ändra sig.
Vi tror att makthavarna borde bestämma sig för att på allvar ta itu med
att tvätta åsiktsregistreringsbyken genom att öppna de gamla
Säpoarkiven, inte bara på låtsas men på riktigt, så som skett
exempelvis I det forna Östtyskland och I Norge utan att det varit till
men för dessa länders nationella säkerhet.
Vi andra, vi som drabbats
av dessa brott mot de mänskliga rättigheterna, och vi är
hundratusentals som varit registrerade I Säpos olika register, bör än
en gång kräva att få se akterna.
Visserligen har, och där får vi
väl tro Säpo, flera hundratusentals personakter förstörts efter 1969.
Men uppgifterna finns uppenbarligen kvar I Säpos sakakter. De måste
fram ur gömmorna för att äntligen tvättas och vädras ut.
Staffan Ehnebom
civilingenjör
Bengt Frejd
Ordf för Proletären FF
Per Nygren
Journalist
Herman Schmid
F d ledamot (v) I Europaparlamentet