Kommunerna ska få tvångsförflytta elever
Från och med den 1 juli ges kommuner möjlighet att, mot föräldrarnas vilja, tvångsförflytta grundskoleelever som mobbar. Det är konsekvenserna av en lagändring som aviserats av skolminister Jan Björklund. Men såväl Bris som Barnombudsmannen och Lärarförbundet uttrycker oro för ett hårdare skolklimat och påpekar att tvångsförflyttning är ett misslyckande för skolsystemet.
Skolminister Jan Björklund, fp, vill ge kommunerna möjligheter att tvångsförflytta elever i grundskolan mot föräldrarnas vilja. Främst är åtgärden tänkt att användas mot elever som utsätter sina skolkamrater för mobbning, men den kommer även att kunna användas för att splittra grupperingar som stör undervisningen eller ordningen på skolorna.
– Man ska ha uttömt de flesta andra möjligheter, men i dag är det ofta så att mobbade elever byter skola för att fly från sina plågoandar och det är helt oacceptabelt. Det är den som mobbar som ska flytta, säger Anders Andrén, pressekreterare till skolministern.
Men regeringens förslag möter kritik.
– Vi känner en stark oro för ett skolsystem som bygger på straff. Mycket större energi borde läggas på att lagstifta om förebyggande åtgärder, säger Göran Harnesk, generalsekreterare för Barnens rätt i samhället, Bris.
– Den uppfattning vi har är att man ska lägga resurser på förebyggande arbete och inte bygga fram en straffskola. Ska man flytta någon är det klart att man inte ska flytta dem som blir utsatta för kränkningar, men barn som utsätter andra för kränkningar är förlorare, och det här är att stärka deras förlorarskap.
I denna uppfattning får han stöd av Barnombudsmannen Lena Nyberg. Hon poängterar att tvångsförflyttning aldrig kan vara en lösning, utan enbart en form av krishantering.
– De som mobbar har själva problem, så min bild är att man inte kan låta flytten vara den enda åtgärden.
Hon efterlyser dessutom tydliga regler för under vilka omständigheter skolorna får tvångsförflytta elever.
– När vi har sett förslagen har det inte varit tydliga kriterier, och då ser vi att det finns en stor risk för att man gör sig av med elever som har behov av särskilt stöd, och kan vara bekväma att göra sig av med eftersom resurserna är tajta.
Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz menar att grunden för ett framgångsrikt arbete mot mobbning är tillräckliga resurser för en fungerande skolhälsa med tillgängliga kuratorer och skolsköterskor, samt god lärartäthet. Att fysiskt flytta elever är ingen garanti för att mobbning ska upphöra, säger hon och tillägger att trakasserier kan ske bland annat via sms och över internet.
– Vad vi menar är att a och o är förebyggande arbete. Mobbning är en mycket avancerad problematik som rör fler än två personer.
Anders Andrén har förståelse för kritiken men påpekar att den nya lagstiftningen bara är en del i regeringens arbete mot mobbning.
– Vi ska även satsa tio miljoner för att identifiera bra förebyggande arbete. Alla skolor har handlingsplaner mot mobbning och vi vill hitta de exempel som fungerar.