Vänsterpartiet Uddevalla

Norge föregångsland?

Denna höst har det hänt saker i tre Europeiska huvudstäder, som vi bör fundera kring också i den svenska politiken.

Från Paris förstäder har vi i veckor nåtts av bilder på brinnande bilar. Det är bilder från en oförsvarlig vandalism, men tyvärr inte oväntad. Vi har sett bilderna förr, både från USA och Storbritannien. Det vi ser är resultatet av ett samhälle med djupa och växande klyftor. Ett samhälle där många har mycket och många inte ens hoppet om en bättre framtid.

Samma klyftor finns i Sverige, inte så djupa men dom hotar att växa. Det är dags att göra mer för att minska klyftorna. Jag tror inte på Reinfeldts recept, sänkt skatt och försämringar i a-kassa och sjukförsäkring. Men en politik både för jobb och välfärd är en väg till minskade klyftor.


 


Mindre klyftor ger också en vinst för alla. Idag är skillnaden i arbetskraftsdeltagande 20 % mellan svenskfödda och utlandsfödda. Om vi lyckas med det begränsade målet att halvera skillnaden på 10 år, skulle den offentliga ekonomin stärkas med 53 miljarder kronor. En verklig integration är bra i sig, att den sedan är så lönsam gör saken ännu bättre.


 


Från Berlin hör vi nyheten om en regering mellan socialdemokrater och kristdemokrater, tysklands moderater. En regering som skall bekämpa arbetslöshet och underskott. Medlen i Berlin verkar hämtade från Sverige 1994 när vänsterpartiet och socialdemokraterna kom överens om skattehöjningar och besparingar.


 


Men i tyskland genomförs skattehöjningar, högre moms och på högre inkomster av en kristdemokratisk kansler som gick till val på sänkt skatt, ja rentav plattskatt. Paradoxerna hopar sig? Hur kan man gå till val på en politik och sedan göra tvärtom? Varför går socialdemokraterna i koalition med kristdemokraterna när det finns en röd- grön majoritet bland väljarna? Svaret är kanske, borgerliga politiker som inte vågar säga som det är innan val och röda politiker i två partier som inte förmår sig att sätta sig ner för att samarbeta med varandra.


 


I Oslo väljer man ett annat spår. De norska väljarna röstade fram en röd- grön majoritet. Så trots att tre partier, socialistiske venstre, socialdemokraterna, och centerpartiet gick till val på skilda program, kom dom efter valet överens om en plattform och bildade en röd- grön regering. Det var möjligt, trots att dom hade stora principiella skillnader mellan sig, t.ex. när det gäller synen på EU och Nato, men det var möjligt eftersom de norska politikerna tog väljarna besked på allvar.


 


Tre slutsatser.


1. Sätt förorterna i centrum för en politik för arbete och välfärd, en politik där vi ser varje människa som en tillgång och där vi ställer arbetarrörelsens klassiska krav, gör din plikt, kräv din rätt.


2. Det är viktigt att handla i tid, att hålla nere både arbetslöshet och underskott. För en olycka kommer sällan ensam, och den som handlar för sent måste handla under tvång. Det är bra med kompromisser men det är inte bra för demokratin att förhandla bort valresultaten.


3. Följ det Norska spåret, riksdagsmajoriteten bör finnas med fullt ut när en regering tar sina beslut. Att samarbeta på annat sätt kan gå en tid men i längden skadas demokratin och parlamentarismen.


 


Lars Bäckström

REACH

Tal i kammaren den 4 juli kring betänkande från Guido Sacconi (A6-0315/2005) om ”Europeisk kemikaliemyndighet, långlivade organiska föroreningar (REACH)”
 

Herr talman! Jag talar för den överväldigande majoriteten i min partigrupp. Vänstern i EU vill ha ett starkt REACH. Vi vill ha ett REACH som innebär att vi får kunskap om kemikaliernas effekter – även om de kemikalier som görs i lägre volymer. Vi vill ha en kemikaliepolitik som innebär att det är obligatoriskt att fasa ut och förbjuda de allra farligaste kemikalierna. Vi vill att ett tydligt ansvar skall ligga hos företagen för deras produkter. Detta är till fördel för både folkhälsan och löntagarnas säkerhet. Varje seriös analys visar att vinsterna med en fungerande kemikaliepolitik vida överstiger de ofta kraftigt överdrivna kostnaderna för samma politik. REACH borde vara en självklarhet; företagen skall veta vad de gör och ta ansvar för vad de gör.


I miljöutskottet kom vi fram till en i huvudsak bra kompromiss. Jag beklagar djupt att socialister och liberaler har sprungit ifrån den kompromissen och valt att i stället göra upp med högern. Nassauer/Sacconi-kompromissen innebär en dramatisk försvagning av det som vi ville åstadkomma för ett fungerande REACH. Det innebär att vi inte kommer att få reda på effekten av kemikalierna. Kanske undantas hela 90 procent av lågvolymkemikalierna, och även kemikalier inom det högre volymintervallet undantas från verkliga tester. Detta innebär att vi inte kommer att kunna få den kunskap som krävs för en fungerande kemikaliepolitik.


Vi anser att detta är helt oacceptabelt. Vår partigrupp kan aldrig acceptera en sådan försvagning av kemikaliepolitiken. Vi har därför valt att lägga fram det alternativa förslaget tillsammans med gruppen De gröna.


Många ledamöter i detta parlament har i praktiken agerat som lobbyisternas förlängda armar för kemikalieindustrin. Jag tycker att det ibland har varit beklämmande att se.


Till Lena Ek skulle jag vilja säga följande: Du talar om miljö, men du har vid varje möjligt tillfälle konsekvent arbetat för att försvaga detta lagförslag och göra det sämre. Detta är det viktigaste förslaget i miljöfrågor som vi har behandlat på många år i EU-systemet. Det du företräder är ingen miljöpolitik.


Till Europeiska kommissionen skulle jag vilja säga följande: Ni har tappat trovärdigheten i miljöfrågorna. Ni löper ifrån ert eget förslag. Ni står inte ens upp och försvarar det som ni själva föreslog så sent som för några år sedan. Det anser jag vara svagt. Ni har ingen trovärdighet längre i miljöpolitiken.


Och till sist – Sacconis äpple. Om du har fått det här äpplet av Nassauer, då skulle jag se upp. Det är sannolikt fullproppat av farliga kemikalier och bekämpningsmedel och antagligen ruttet inuti.

Moderaterna lyssnar bara på kemikalieindustrins klagosånger

Moderaterna lyssnar bara på kemikalieindustrins klagosånger
Jonas Sjöstedt, medlem i GUE/NGL
2005-11-15

Christofer Fjellner (m) bevisar med all önskvärd tydlighet att moderaterna inte bryr sig det minsta om miljö och hälsa, utan bara lyssnar på kemikalieindustrins klagosånger.

Han säger i Europaportalen (051115) att moderaterna ”vill prioritera kemikalier där det finns störst miljörisk”. Ja, just det Christofer Fjellner, det vill nog både du och jag och de flesta. Men problemet är ju att ingen vet vilka av de 30000 kemikalierna på marknaden som är farliga!

Den kunskapsbristen är den nya kemikalielagstiftningen Reach tänkt att avhjälpa. Men moderater och andra kemiindustrivänner i konservativa gruppen, socialistgruppen och liberala gruppen gör nu sitt bästa för att omintetgöra den ambitionen, genom att minska kraven på 17500 lågvolymkemikalier till obefintlighetens gräns.

De vill därmed se till att vi inte får någon ökad kunskap om dessa kemikalier. Utan den kunskapen kan vi inte ersätta dem med mindre farliga alternativ.

Jonas Sjöstedt (v), EU-parlamentariker och Reach-ansvarig i vänstergruppen GUE/NGL.

Reform som gynnar de rika

Varför skall vi använda skattemedel till att städa hemma hos fullt friska och välbeställda när behoven av fler anställda inom vård och omsorg är så stora? skriver företrädare för vänsterpartiet med anledning av moderaternas förslag om så kallat Rutavdrag.

Med jämna mellanrum återkommer moderaternas förslag att subventionera hushållsnära tjänster. I kommunfullmäktige den 16 november är det dags igen. Argumenten och siffrorna bladas friskt men den viktigaste frågan lämnas obesvarad: Varför skall vi använda skattemedel till att städa hemma hos fullt friska och välbeställda när behoven av fler anställda inom vård och omsorg är så stora?
I moderaternas motion påstås att subventionerade hushållstjänster skulle skapa jobb, minska utnyttjandet av svart arbetskraft och ge ett stöd till barnfamiljer. Det finns svaga belägg för detta i de försök som genomförts i Danmark och i Finland.
I Danmark visade en utvärdering att de ”skapade” tjänsterna i realiteten innebar deltidsanställningar på cirka 16 timmar per vecka.



Tvingas till anpassningUtvecklingen på arbetsmarknaden i Sverige går mot fler timanställningar. Timanställningarna är ett av de stora problemen på dagens arbetsmarknad. De arbetande tvingas anpassa sig efter arbetsplatsen och inte tvärt om, vilket vore det rimliga. När vänsterpartiet vill hejda utvecklingen mot fler timanställningar och ofrivilliga deltidstjänster vill moderaterna påskynda denna genom skattesubventioner.
Det danska systemet genomgick flera förändringar, eftersom förslaget visade sig vara ineffektivt. Försöket i Danmark resulterade i att kommunerna tog mindre ansvar. Äldre människor i behov av hemtjänst hänvisades till det privata systemet vilket kostade staten upp emot en halv miljard danska kronor.
En utvärdering av det finska försöket presenterades tidigare i år av ett ekonomiskt forskningsinstitut på uppdrag av finska Arbetsministeriet. En sammanfattning återges i en rapport från Konjunkturinstitutet. Systemet har visat sig vara ett fiasko. Endast fem procent av hushållen nyttjade avdraget.
Det är de rika som har vunnit på det finska systemet. Höginkomsttagare, personer med över 360 000 kronor i årsinkomst, var kraftigt överrepresenterade bland dem som utnyttjade avdragen. Hälften av dem som köpt subventionerade tjänster uppgav att de skulle ha gjort det även om de inte var subventionerade. En bonus för dem som egentligen inte behövde den, således.



Finska modellenEftersom moderaterna vill införa den finska modellen i Göteborg är det uppenbart att de vill införa ett system som främst de med årsinkomster över 360 000 kronor är betjänta av. Nu kommer moderaterna att hävda att subventionerna är till för alla. Vi ser med spänning fram mot räkneexemplen i fullmäktige när moderaterna skall visa hur även kommunalare, handelsanställda och städpersonal får råd med städhjälp hemma.
I den finska modellen beviljas skattesubventioner på allt från byggnads- och reparationsarbete och vård och omsorg till gårds- och trädgårdstjänster och hushållstjänster. Av köpen var hela 85 procent olika former av renoveringsarbeten, alltså ett slags permanent Rotbidrag. Moderaterna jämför i sin motion Rotavdraget (renovering, ombyggnad och tillbyggnad) med ett Rutavdrag (renhållning, underhåll och tvätt) och visar därmed att man inte förstått poängen med Rotavdrag. Rot är tänkt som ett konjunkturinstrument i lågkonjunkturer.



Dubbelt så mångaÅr 2003 kostade avdragen den finska staten 830 miljoner och kostnaden för de finska hushållen låg på runda 650 miljoner kronor. Detta gav, högt räknat, bara 3 000 jobb, endast 0,1-0,2 procent av sysselsättningen i Finland. För samma summa skulle man kunna anställa nästan dubbelt så många i offentlig sektor. Subventionsdelen för städning, vård och omsorg har bara skapat mellan 560 och 744 årsarbeten.
I motionen framhåller moderaterna att svarta jobb blir vita genom skattesubventioner. Vänsterpartiet menar att brott bekämpas genom förebyggande åtgärder och polisiärt arbete. Vilka andra kriminella element vill moderaterna belöna med lättare regler och subventioner? Skall notoriska fortkörare ges höjda hastighetsgränser och sänkta böter?
Skall ekobrottslingar ges sänkt skatt?
Vänsterpartiet har i motioner till riksdagen föreslagit åtgärder för att bekämpa ekonomisk brottslighet och straffa dem som utnyttjar papperslösa flyktingar till svartjobb.
Efter en snabb koll i telefonkatalogen och ett par telefonsamtal kan vi konstatera att det, i Göteborg, går att få städhjälp hemma till en timkostnad om 250-375 kronor. Det är något Göteborgs höginkomsttagare borde ha råd med om de förmår att uppskatta och värdera traditionellt kvinnodominerade yrken och kunskaper.
En verkligt feministisk politik innebär motsatsen till moderaternas politik. Arbetstiden förkortas, kvinnolönerna höjs, föräldraförsäkringen individualiseras, fler anställs inom äldreomsorgen och förskolan, könssegregationen av arbetsmarknaden bryts, deltidstjänster blir heltidstjänster och timanställningarna omvandlas till fasta tjänster.
Det är reformer som skulle underlätta för kvinnor i arbetslivet och för män att ta sitt ansvar i hemmet.
Kvinnors arbete skulle äntligen värderas korrekt.


Eva Olofsson
kommunalråd (v), Göteborg
Juhani Kivinen
ersättare i kommunstyrelsen (v), Göteborg
Lisa Oderstam


feministiskt ansvarig i distrikstyrelsen (v)

Våra AP-fonder

Vi lever i en globaliserad ekonomi med stora möjligheter. Nya marknader öppnas där det finns stora både materiella och ekologiska behov som måste mötas med en ökad produktion av miljöanpassade produkter. I Sverige har vi också lyckats hävda oss väl i denna globala ekonomi.

Men globaliseringen innebär också problem. I den globala ekonomin styr alltför ofta dom som Göran Persson kallade flinande finansvalpar. En flock som ständigt jagar efter största möjliga vinstutdelning.


 


Det gör att också livskraftiga företag allt oftare slås ut. Slås ut i en konkurrens där det alltför ofta är möjligt att konkurrera genom dålig respekt för fackliga rättigheter och rovdrift på miljön. Flytten av en fabrik för vinterdäck från Gislaved till Portugal var ett omdebatterat exempel. Men det kan lika ofta gälla Dalsland, Blekinge, Bergslagen eller utsatta områden i Norrlands inland. Områden som ofta har en svag arbetsmarknad, där en flytt slår extra hårt.


 


Sverige kan inte stoppa globaliseringen, men vi kan möta den genom att agera smart både i riksdagen och lokalt. Med en aktiv näringspolitik kan vi underlätta för företag att utvecklas i alla regioner. Men det behövs alltid kapital och statens resurser är begränsade.


 


Det fantastiska är då att just i dagens hyperkapitalism finns ett så stort kollektivt kapital. Jag besökte för något år sedan det gamla svenska skogs- och pappersföretaget Billerud i Norrbotten och frågade vem som var huvudägare. Svaret var, två amerikanska pensionsfonder. Ja så är det allt oftare, viktiga ägare av företag i den globala ekonomin, är pensionsfonder som byggts upp genom avstått löneutrymme.


 


Vi har stora sådana fonder också i Sverige, AP fonderna. I fonderna finns pengar som löntagarna avstått för att säkra sina pensioner. Kapitalister och fondförvaltare vill alltid ha snabb avkastning. Löntagare vill också ha avkastning på sina pensionspengar men dom vill också ha jobb både för sig själva och sina barn. För löntagarna vet att i längden kan Sverige bara klar vettiga pensioner om vi också har ett folk i arbete.


 


Därför förslår vänsterpartiet att riksdagen skall säga till regeringen att reglerna för AP fonderna bör förändras för att möjliggöra en mera aktiv näringspolitik. Vi förslår också att riksdagen skall uppmana regeringen att utreda möjligheterna att förbättra tillgången på regionalt riskkapital. Både i Canada och USA har man t.ex. skapat system där en del pensionsmedel från löntagarna sätts av till sådana regionala fonder. De flesta bedömare är ense om att dessa fonder lyckats bra både när det gäller jobb och avkastning. Då bör väl också riksdagen våga uppmana regeringen att undersöka och redovisa om detta kan vara en modell också för Sverige?


 


Men både socialdemokrater och den borgerliga alliansen säger nej, varför? I finansutskottets förslag till avslag säger man uttalat och unisont att fondernas medel inte ska användas i närings- regional- eller ekonomisk politiska syften. Fondernas medel ska tydligen enligt denna majoritet enbart förvaltas så att: ”avkastningen långsiktigt maximeras i förhållande till risken i placeringen.”


 


Ja bättre än ren kvartalskapitalism är ju den målsättningen, men menar majoriteten verkligen att det långsiktigt skulle vara till skada för Sverige, utsatta regioner och pensionärerna om en mindre del av AP medlen avsattes till regionala fonder, och varför vore det till skada om AP fonderna tog vissa näringspolitiska hänsyn i sina beslut?

Faktablad från Vänsterpartiet

För att finansiera ett välfärdssamhälle krävs skatter. Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att ta ut skatt både på arbete, konsumtion och kapital. Till kapitalskatterna hör skatt på aktievinster och bankräntor. Att äga en fastighet är också ett slags sparande och nästan alla länder tar därför ut en skatt på fastigheter. Men fastighetsskatten får inte ge orimliga konsekvenser.

Nuvarande regler


Från och med 2001 betalar en fastighetsägare 1,0 % i fastighetsskatt på det taxeringsvärde som skattemyndigheten sätter på basis av försäljningspriser i det värdeområde där huset ligger. Skattesatsen 1,0 % är lika för alla oberoende av inkomst. För den som bor i hyreshus är fastighets- skatten inbakad i hyran och ägaren av hyreshuset betalar in fastighetsskatten som uppgår till 0,5 % för flerfamiljshus.


För hushåll med låga inkomster har det införts en begränsningsregel som innebär att fastighets- skatten begränsas till 4 % av hushållsinkomsten.


På den del av taxeringsvärdet som överstiger


3 000 000 kronor tas full fastighetsskatt ut.


Den grupp av människor som valt att bo i hyreslägenhet och i stället satsa på ett fritidshus omfattas inte av begränsningsregeln. Vänster- partiet menar att även dessa bör omfattas. Är man ägare till såväl småhus som fritidshus bör varje enhet behandlas för sig. Det innebär att om man har två fastigheter så skulle den maximala sammanlagda fastighetsskatten uppgå till 8 % av hushållsinkomsten.


Förutom fastighetsskatt så betalar privatpersoner förmögenhetsskatt med 1,5 procent på det belopp som överstiger ett fribelopp. För en ensamstående uppgår fribeloppet till 1 500 000 kronor och för gifta till 3 000 000 kronor.


Från och med inkomståret 2003 gäller också en begränsningsregel för förmögenhetsskatten som tillfälligt lindrar beskattningen för de med lägst inkomster.


Vänsterpartiet anser att gränsbeloppet för begränsningsregeln, idag 3 000 000 kronor, bör höjas, åtminstone till 5 000 000 kronor.


 


Kan tvingas sälja


Ett problem med dagens system är att om hus i t.ex. attraktiva områden säljs för höga priser till kapitalstarka människor så höjs alla taxeringsvärden i samma område. Det kan göra att permanentboende med låga inkomster får svårt att bo kvar genom att de drabbas av en hög fastighetsskatt men även en förmögenhetsskatt på sitt boende. Vänsterpartiet anser att låginkomst- tagare inte ska tvingas lämna sina hem bara för att de bor i ett område där hus köps upp av välbeställda personer. Inte heller ska man behöva låna för att kunna betala sin fastighetsskatt.


Kombinationen av förmögenhets- och fastighets- beskattningen ger i vissa områden en orimlig skattebörda för låginkomsttagare som har ett avbetalt hus med högt taxeringsvärde. De höjda fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen räcker inte. Begränsningsregeln vid förmögenhets- beskattningen löser de mest akuta behoven, men det behövs mer generella lösningar för att lösa de orimligheter som fortfarande kan uppstå. Vänsterpartiet anser att man bör begränsa förmögenhetsvärdet för permanenthus till 50 procent av taxeringsvärdet. På så vis skulle ”normala” hus även i attraktiva områden hamna under gränsen för förmögenhetsskatt. De senaste årens höjningar av fribeloppet gör dock att man bör överväga en takregel i samband med en sådan förändring


Alternativ till dagens


fastighetsbeskattning


Ett alternativ till dagens fastighetsskatteuttag skulle kunna vara att ta ut fastighetsskatt som en förmån under inkomst av tjänst. Som grund för denna förmånsbeskattning finns det då två basvärden, ett på marken och ett på byggnaden. Byggnadens värde skulle vara geografiskt neutralt, d v s samma typ av hus får samma värde oavsett var det är beläget. När det gäller markvärdet så sätts ett tak på hur mycket detta skulle få uppgå till. På så sätt skulle man begränsa lägesfaktorns inverkan och därmed undvika orimliga nivåer på fastighetsskatten.


De två basvärdena skulle sedan slås ihop och förmånsbeskattas med en viss procent av värdet och beskattas under inkomst av tjänst och läggas på toppen av inkomsten. På så sätt skulle man skapa ett fördelningspolitiskt instrument i fastighetsskatten, eftersom de med högre inkomst skulle få en högre fastighetsskatt, vid lika fastighetssituation. Procentsatsen som i ett sådant system skulle ligga till grund för förmåns- beskattningen bestäms förslagsvis utifrån dagens statsinkomstnivå på drygt 20 miljarder kronor.


Hyreshus


När det gäller fastighetsskatten för hyreshus så anser vi att en utfasning måste ske på sikt för alla årgångar. Fastighetsskatten på hyreshus har sin bakgrund i önskemålet att omfördela skatteuttaget mellan yngre och äldre fastigheter och ska ses i relation till de räntebidrag som hittills utgått till nyproducerade fastigheter. Idag fördelas inte fastighetsskatten rättvist mellan upplåtelse- formerna.


Bostadsrätter


Den som äger en bostadsrättslägenhet betalar inte fastighetsskatt direkt. Det är bostadsrättsföreningen som betalar fastighetsskatten. Bostadsrätter har ofta mycket höga marknadsvärden och överlåts till höga priser, men ur skattesynpunkt har de lågt förmögenhetsvärde. En idé är att lägga fastighetsskatten direkt på bostadsrätterna. För att undvika dubbelbeskattning bör man då överväga att ta bort skatten för bostadsrättsföreningen.


 

Hjälp Imer att få spela fotboll i Uddevalla

Hjälp Imer att få spela fotboll i Uddevalla

Vi har med växande oro följt utvecklingen av den från Uddevalla utvisade familjen Rasidova-Aasani. Trots alla år i Sverige och trots systern Sabinas svåra sjukdom så avvisades familjen från ett land de trodde skulle hjälpa dem, till Makedonien, ett land där de som romer inte är önskvärda.
I familjen finns tolvåriga Imer. Imer spelade fotboll i Oddevolds P-93:or och var lagets store målgörare. En bra kamrat som lyssnade, såg sina medmänniskor och han var en stor charmör.
Det var alltid många tjejer runt laget när Imer var med, till alla killars stora förtjusning. Men Imer var också en kämpe och en riktig överlevare. Trots familjens svåra bakgrund och den oro som han bar med sig om hur det skulle gå för dem kämpade han och han spelade fotboll.

Fotbollen och den gemenskap som han fann där blev lite av hans livlina. Den livlinan finns inte längre.
Vi har under en lång tid haft sporadisk kontakt med Imer via telefon. Och vi har förstått att Imer från att under en dryg vecka levt skild från sina föräldrar, i ett kallt skjul, utan pengar, mat och tillgång till bashygien, under en period vistats i en kyrka. Enligt färska uppgifter skall nu familjen vara återfunnen och sammanförd.
Vad vi däremot inte förstår är hur det svenska Migrationsverket kan anse att en utvisning av en romsk familj från Sverige till Makedonien, under de omständigheter som föreligger och därpå uppdagats, över huvud taget är möjlig.


Tomma ord   ”Vi ska vara stolta över vårt land, men samtidigt bygga det starkare. Vi ska vara stolta över oss själva, men samtidigt stötta varandra”. Orden är vår statsministers, vackra men ack så tomma! Kanske har vi varit naiva som under allt för lång tid försökt intala våra barn att Imer och hans familj kommer att få komma tillbaka hem till oss i Uddevalla. Sverige behandlar inte sina medmänniskor på ett sådant sätt.
Vi har alltid trott, och lärt våra barn, att alla kan göra fel ibland men då måste man våga ta ansvar för det, be om ursäkt och försöka rätta till felet. Så fel vi hade. Barnen gör det, men inte Sveriges regering. Vi skäms över att vi har en regering som behandlar sina medmänniskor på detta sätt.
Trots all den uppmärksamhet fallet fått har vi nu nästan slutat hoppas och inser att Imer och hans familj kanske inte kommer att få den hjälp de behöver. Ändå ber och vädjar vi nu ännu en gång om hjälp och stöd. Om inte Sveriges regering vill hjälpa dem vill vi försöka själva.
Våra fotbollskillar samlar nu in pengar för familjens överlevnad, svensk media och Rädda Barnen har varit behjälpliga med att förse Imer med kläder, pengar, ett tak över huvudet och i sökandet efter hans försvunna familj. Men detta är inte en långsiktig lösning.
Därför vänder vi oss till Barbro Holmberg som ytterst ansvarig för regeringens flyktingarbete och ber om ett möte för att få information om hur vi kan gå vidare.
Vi vill hjälpa familjen att komma hem till Sverige, Uddevalla och en ny fotbollssäsong i IK Oddevolds P-93:or.


Martin Hesselroth
ordförande IK Oddevold
Susanne Karlsson
föräldrarepresentant för IK Oddevolds P-93:or

Yttrandefriheten stärks på jobbet

Vid statsministerns frågestund i riksdagen gav Göran Persson stöd för vänsterpartiets krav att stärka yttrandefriheten för de anställda. På en fråga från Ingrid Burman, 1:e vice ordförande (v), svarade statsministern att lagen ska ses över för att utvidga meddelarfriheten till att omfatta anställda i offentlig verksamhet som läggs ut på entreprenad.
 

– Vi är glada att regeringen äntligen vaknat och nu stödjer detta krav, vänsterpartiet vill gå vidare och även förstärka de privatanställdas meddelarfrihet, säger Ingrid Burman, 1:e vice ordförande (v).

Stockholms Lokaltrafik har upphandlat trafiken av det franska företaget Connex. De har nyligen sagt upp en facklig förtroendeman, Per Johansson. För svenskt arbetsliv och svensk arbetsrätt är det en mycket uppseendeväckande åtgärd – att tysta en facklig organisation genom att säga upp dess företrädare. Ingrid Burman frågade därför statsministern:

– Vilket ansvar har ett kommunalt ägt bolag när tjänster upphandlas för att de som utför tjänsterna inte kränker fackliga rättigheter? Vilket ansvar anser statsministern att ett kommunalt ägt bolag har för säkerheten när man upphandlar tjänster? Kan det kommunala bolaget friskriva sig från ansvaret genom upphandling, frågade Ingrid Burman.

Statsminister Göran Persson var mycket tydlig i sina svar:

– Respekten för fackliga rättigheter och respekten för svensk lag är naturligtvis sådant som åvilar alla aktörer, i allra högsta grad dem som är aktörer på uppdrag av en offentlig uppdragsgivare. De som kränker de fackliga rättigheterna kränker också den svenska modellen. Det tar jag bestämt avstånd ifrån, sa statsministern.

– Jag förutsätter att säkerhetsfrågorna följer med operatörsansvaret. Är man operatör för en verksamhet har man också att se till att det sker på ett sätt som är säkert. Allt annat tycker jag vore mycket märkligt, hävdade Göran Persson.

-Jag tolkar det så att när offentliga uppdragsgivare upphandlar har de ett ansvar för att det upphandlande bolaget, de som utför tjänsten, tar ett ansvar när det gäller fackliga rättigheter. I ett individuellt fall skulle SL ha ett ansvar. Jag tackar särskilt för det svaret, sa Ingrid Burman.

Ingrid Burman konstaterade att när offentlig verksamhet övergår i privat regi så begränsas meddelarfriheten och yttrandefriheten för arbetstagarna. Burman frågade om statsministern tänker ta något initiativ för att stärka de anställdas rättigheter?

– För min del, efter vad som har hänt i samband med Connex, tycker jag att det är dags att se över hela lagstiftningen för att se om vi ska utvidga meddelarfriheten till att också omfatta sådant som bedrivs i entreprenadregi, svarade Göran Persson.

Ingrid Burman anser yttrandefriheten på arbetsplatserna är en viktig fråga med tanke på det stora antalet osäkra och otrygga anställningar. Vänsterpartiet vill minska antalet anställningsformer och att heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.

Vänsterpartiet har under många år lagt en motion i riksdagen där partiet kräver stärkt meddelarfrihet för alla anställda. Klicka här för att läsa motionen.

Vänsterpartiets partistyrelse har antagit ett uttalande där man kräver att Per Johansson ska återanställas och att SL inte ska acceptera att Connex kränker fackliga rättigheter. Klicka här för att läsa uttalandet.

Leijonkungen vilse i förortsdjungeln

”Vi har i Sverige länge kunnat vara stolta över att inget rasistiskt eller främlingsfientligt parti finns invalt i riksdagen. Vi är från vänsterpartiets sida inte längre så säkra på den saken.”
Så kommenterar vänsterpartiets verkställande utskott de krav på fler poliser och hårdare tag i svenska förorter som rests av folkpartiet i samband med upploppen i Frankrike.

Under riksdagens debatt om flyktingpolitiken uttryckte folkpartiets integrationspolitiske talesman Mauricio Rojas oro för att en situation liknande den som nu råder i Frankrikes förorter också kan bli verklighet här i Sverige. Och folkpartiets förslag till lösning är enkel: hårdare tag och fler poliser.


 Som en kommentar på Rojas och andra folkpartisters reaktioner på upploppen i Frankrike antog vänsterpartiets verkställande utskott vid sitt möte på fredagen följande uttalande:


Frankrikes förorter står i brand. De senaste veckorna har flera förorter härjats av upplopp och våldsamma sammanstötningar. Det självklara måste förstås sägas; de våldshandlingar som upprepar sig natt efter natt måste får ett slut. Människors trygghet i vardagen är bland det viktigaste i livet. Men det har aldrig varit den franska högerregeringens främsta intresse. Istället utnyttjar man den uppkomna situationen för att ropa på fler poliser, hårdare tag och underblåsa främlingsfientliga stämningar. Nu har också rasisterna fått upp vittring på spåret. Franska Nationella fronten talar om ett genombrott för de egna idéerna när inrikesminister Sarkozy nu vill ”kasta ut” de som gripits för våldsamheter och genomgående talar om förortsborna i icke-mänskliga termer av ”slödder”.

I Sverige tar folkpartiet åter på sig rollen att stigmatisera invandrade i allmänhet. Efter den senaste valrörelsen då folkpartiet reste krav på språktest som krav på medborgarskap har många undrat vad som hänt med de liberala värderingarna i folkpartiet. Nu har vi fått svaret. Integrationspolitik på folkpartiets vis betyder att människor jagas av polis. Vi har i Sverige länge kunnat vara stolta över att inget rasistiskt eller främlingsfientligt parti finns invalt i riksdagen. Vi är från vänsterpartiets sida inte längre så säkra på den saken.

Det finns ett annat svar. Det som sker saknar inte bakgrund. I många år har klassklyftorna i det franska samhället vuxit bortom kontroll, och den rasistiskt färgade segregationspolitiken har inte haft mycket annat att erbjuda förortens befolkning än nedskärningar, marginalisering och arbetslöshet. Rätten till arbete, utbildning och en värdig bostad förvägras breda befolkningslager i ett Frankrike som genomgått det nyliberala stålbadet. I Sverige har en i stora stycken misslyckad integrationspolitik inte förmått bryta marginalisering och göra upp med arbetslöshet och diskriminering.

Vi vill att alla människor ska kunna ha rätten till arbete och full sysselsättning måste därför vara den viktigaste politiska frågan. Rätten till en bostad med rimlig hyra och en bostadspolitik som bryter upp den verkliga segregationen i de etniskt homogena villaförorterna och storstädernas innerområden är en nödvändighet. Färre poliser har aldrig varit en vänsterfråga, men att ha en poliskår med lokal förankring och metoder som fungerar i dialog med befolkningen är det. Den strukturella rasismen måste brytas med en generell välfärdspolitik och aktiva insatser mot diskriminering. Detta är också huvuddragen i en plattform för kampen mot rasism och diskriminering som vi inom kort kommer att presentera.

Vänsterpartiets verkställande utskott 2005-11-11

Fler flyktingar får stanna

Fler flyktingar får stanna
Idag fattade riksdagen beslut om den lag som ger många flyktingar chans att stanna i Sverige. Beslutet får en symbolisk innebörd då det är årsdagen av Kristallnatten, som inträffade 1938.
-Vi fortsätter kämpa för allmän flyktingamnesti. Men den lag vi idag beslutat om är ett steg mot en mer human flyktingpolitik, säger riksdagsledamoten Kalle Larsson.

 


Fler flyktingar får stanna
Idag fattade riksdagen beslut om den lag som ger många flyktingar chans att stanna i Sverige. Beslutet får en symbolisk innebörd då det är årsdagen av Kristallnatten, som inträffade 1938.
-Vi fortsätter kämpa för allmän flyktingamnesti. Men den lag vi idag beslutat om är ett steg mot en mer human flyktingpolitik, säger riksdagsledamoten Kalle Larsson.


Idag, på årsdagen av kristallnatten den 9 november, demonstrerar vänsterpartiet tillsammans med nätverket Flyktingamnesti 2005 på flera håll i landet för amnesti och upprättelse för landets flyktingar. Demonstrationer genomförs bland annat i Stockholm, Göteborg, Lund och Malmö.

I sitt tal i riksdagen gjorde Kalle Larsson kopplingen mellan kampen för en human flyktingpolitik och kampen mot rasismen:

– 1938 angreps synagogor, judiska bostäder och butiker över hela Tyskland. Hundratals dödades och tusentals fördes till koncentrationsläger. Kristallnatten står som symbol för kulmen på den europeiska rasismens blodiga århundrade. Låt det aldrig hända igen.

Den nya lagen träder i kraft den 15 november i år och innebär bland annat att barnfamiljer och de vars avvisning inte kunnat genomföras med tvång, ska få en ny prövning. Vid prövningen ska Migrationsverket ta hänsyn till den tid som barnet varit i landet och deras sociala situation. Tidigare avvisningsbeslut ska inte verkställas under tiden. Det innebär att de flesta barnfamiljerna kan få stanna.

Arkiv