Månad: november 2005

Tal i kammaren den 4 juli kring betänkande från Guido Sacconi (A6-0315/2005) om ”Europeisk kemikaliemyndighet, långlivade organiska föroreningar (REACH)”
 

– Herr talman! Jag talar för den överväldigande majoriteten i min partigrupp. Vänstern i EU vill ha ett starkt REACH. Vi vill ha ett REACH som innebär att vi får kunskap om kemikaliernas effekter – även om de kemikalier som görs i lägre volymer. Vi vill ha en kemikaliepolitik som innebär att det är obligatoriskt att fasa ut och förbjuda de allra farligaste kemikalierna. Vi vill att ett tydligt ansvar skall ligga hos företagen för deras produkter. Detta är till fördel för både folkhälsan och löntagarnas säkerhet. Varje seriös analys visar att vinsterna med en fungerande kemikaliepolitik vida överstiger de ofta kraftigt överdrivna kostnaderna för samma politik. REACH borde vara en självklarhet; företagen skall veta vad de gör och ta ansvar för vad de gör.

I miljöutskottet kom vi fram till en i huvudsak bra kompromiss. Jag beklagar djupt att socialister och liberaler har sprungit ifrån den kompromissen och valt att i stället göra upp med högern. Nassauer/Sacconi-kompromissen innebär en dramatisk försvagning av det som vi ville åstadkomma för ett fungerande REACH. Det innebär att vi inte kommer att få reda på effekten av kemikalierna. Kanske undantas hela 90 procent av lågvolymkemikalierna, och även kemikalier inom det högre volymintervallet undantas från verkliga tester. Detta innebär att vi inte kommer att kunna få den kunskap som krävs för en fungerande kemikaliepolitik.

Vi anser att detta är helt oacceptabelt. Vår partigrupp kan aldrig acceptera en sådan försvagning av kemikaliepolitiken. Vi har därför valt att lägga fram det alternativa förslaget tillsammans med gruppen De gröna.

Många ledamöter i detta parlament har i praktiken agerat som lobbyisternas förlängda armar för kemikalieindustrin. Jag tycker att det ibland har varit beklämmande att se.

Till Lena Ek skulle jag vilja säga följande: Du talar om miljö, men du har vid varje möjligt tillfälle konsekvent arbetat för att försvaga detta lagförslag och göra det sämre. Detta är det viktigaste förslaget i miljöfrågor som vi har behandlat på många år i EU-systemet. Det du företräder är ingen miljöpolitik.

Till Europeiska kommissionen skulle jag vilja säga följande: Ni har tappat trovärdigheten i miljöfrågorna. Ni löper ifrån ert eget förslag. Ni står inte ens upp och försvarar det som ni själva föreslog så sent som för några år sedan. Det anser jag vara svagt. Ni har ingen trovärdighet längre i miljöpolitiken.

Och till sist – Sacconis äpple. Om du har fått det här äpplet av Nassauer, då skulle jag se upp. Det är sannolikt fullproppat av farliga kemikalier och bekämpningsmedel och antagligen ruttet inuti.

Moderaterna lyssnar bara på kemikalieindustrins klagosånger
Jonas Sjöstedt, medlem i GUE/NGL
2005-11-15

Christofer Fjellner (m) bevisar med all önskvärd tydlighet att moderaterna inte bryr sig det minsta om miljö och hälsa, utan bara lyssnar på kemikalieindustrins klagosånger.

Han säger i Europaportalen (051115) att moderaterna ”vill prioritera kemikalier där det finns störst miljörisk”. Ja, just det Christofer Fjellner, det vill nog både du och jag och de flesta. Men problemet är ju att ingen vet vilka av de 30000 kemikalierna på marknaden som är farliga!

Den kunskapsbristen är den nya kemikalielagstiftningen Reach tänkt att avhjälpa. Men moderater och andra kemiindustrivänner i konservativa gruppen, socialistgruppen och liberala gruppen gör nu sitt bästa för att omintetgöra den ambitionen, genom att minska kraven på 17500 lågvolymkemikalier till obefintlighetens gräns.

De vill därmed se till att vi inte får någon ökad kunskap om dessa kemikalier. Utan den kunskapen kan vi inte ersätta dem med mindre farliga alternativ.

Jonas Sjöstedt (v), EU-parlamentariker och Reach-ansvarig i vänstergruppen GUE/NGL.

Varför skall vi använda skattemedel till att städa hemma hos fullt friska och välbeställda när behoven av fler anställda inom vård och omsorg är så stora? skriver företrädare för vänsterpartiet med anledning av moderaternas förslag om så kallat Rutavdrag.

Med jämna mellanrum återkommer moderaternas förslag att subventionera hushållsnära tjänster. I kommunfullmäktige den 16 november är det dags igen. Argumenten och siffrorna bladas friskt men den viktigaste frågan lämnas obesvarad: Varför skall vi använda skattemedel till att städa hemma hos fullt friska och välbeställda när behoven av fler anställda inom vård och omsorg är så stora?
I moderaternas motion påstås att subventionerade hushållstjänster skulle skapa jobb, minska utnyttjandet av svart arbetskraft och ge ett stöd till barnfamiljer. Det finns svaga belägg för detta i de försök som genomförts i Danmark och i Finland.
I Danmark visade en utvärdering att de ”skapade” tjänsterna i realiteten innebar deltidsanställningar på cirka 16 timmar per vecka.

Tvingas till anpassningUtvecklingen på arbetsmarknaden i Sverige går mot fler timanställningar. Timanställningarna är ett av de stora problemen på dagens arbetsmarknad. De arbetande tvingas anpassa sig efter arbetsplatsen och inte tvärt om, vilket vore det rimliga. När vänsterpartiet vill hejda utvecklingen mot fler timanställningar och ofrivilliga deltidstjänster vill moderaterna påskynda denna genom skattesubventioner.
Det danska systemet genomgick flera förändringar, eftersom förslaget visade sig vara ineffektivt. Försöket i Danmark resulterade i att kommunerna tog mindre ansvar. Äldre människor i behov av hemtjänst hänvisades till det privata systemet vilket kostade staten upp emot en halv miljard danska kronor.
En utvärdering av det finska försöket presenterades tidigare i år av ett ekonomiskt forskningsinstitut på uppdrag av finska Arbetsministeriet. En sammanfattning återges i en rapport från Konjunkturinstitutet. Systemet har visat sig vara ett fiasko. Endast fem procent av hushållen nyttjade avdraget.
Det är de rika som har vunnit på det finska systemet. Höginkomsttagare, personer med över 360 000 kronor i årsinkomst, var kraftigt överrepresenterade bland dem som utnyttjade avdragen. Hälften av dem som köpt subventionerade tjänster uppgav att de skulle ha gjort det även om de inte var subventionerade. En bonus för dem som egentligen inte behövde den, således.

Finska modellenEftersom moderaterna vill införa den finska modellen i Göteborg är det uppenbart att de vill införa ett system som främst de med årsinkomster över 360 000 kronor är betjänta av. Nu kommer moderaterna att hävda att subventionerna är till för alla. Vi ser med spänning fram mot räkneexemplen i fullmäktige när moderaterna skall visa hur även kommunalare, handelsanställda och städpersonal får råd med städhjälp hemma.
I den finska modellen beviljas skattesubventioner på allt från byggnads- och reparationsarbete och vård och omsorg till gårds- och trädgårdstjänster och hushållstjänster. Av köpen var hela 85 procent olika former av renoveringsarbeten, alltså ett slags permanent Rotbidrag. Moderaterna jämför i sin motion Rotavdraget (renovering, ombyggnad och tillbyggnad) med ett Rutavdrag (renhållning, underhåll och tvätt) och visar därmed att man inte förstått poängen med Rotavdrag. Rot är tänkt som ett konjunkturinstrument i lågkonjunkturer.

Dubbelt så mångaÅr 2003 kostade avdragen den finska staten 830 miljoner och kostnaden för de finska hushållen låg på runda 650 miljoner kronor. Detta gav, högt räknat, bara 3 000 jobb, endast 0,1-0,2 procent av sysselsättningen i Finland. För samma summa skulle man kunna anställa nästan dubbelt så många i offentlig sektor. Subventionsdelen för städning, vård och omsorg har bara skapat mellan 560 och 744 årsarbeten.
I motionen framhåller moderaterna att svarta jobb blir vita genom skattesubventioner. Vänsterpartiet menar att brott bekämpas genom förebyggande åtgärder och polisiärt arbete. Vilka andra kriminella element vill moderaterna belöna med lättare regler och subventioner? Skall notoriska fortkörare ges höjda hastighetsgränser och sänkta böter?
Skall ekobrottslingar ges sänkt skatt?
Vänsterpartiet har i motioner till riksdagen föreslagit åtgärder för att bekämpa ekonomisk brottslighet och straffa dem som utnyttjar papperslösa flyktingar till svartjobb.
Efter en snabb koll i telefonkatalogen och ett par telefonsamtal kan vi konstatera att det, i Göteborg, går att få städhjälp hemma till en timkostnad om 250-375 kronor. Det är något Göteborgs höginkomsttagare borde ha råd med om de förmår att uppskatta och värdera traditionellt kvinnodominerade yrken och kunskaper.
En verkligt feministisk politik innebär motsatsen till moderaternas politik. Arbetstiden förkortas, kvinnolönerna höjs, föräldraförsäkringen individualiseras, fler anställs inom äldreomsorgen och förskolan, könssegregationen av arbetsmarknaden bryts, deltidstjänster blir heltidstjänster och timanställningarna omvandlas till fasta tjänster.
Det är reformer som skulle underlätta för kvinnor i arbetslivet och för män att ta sitt ansvar i hemmet.
Kvinnors arbete skulle äntligen värderas korrekt.


Eva Olofsson
kommunalråd (v), Göteborg
Juhani Kivinen
ersättare i kommunstyrelsen (v), Göteborg
Lisa Oderstam

feministiskt ansvarig i distrikstyrelsen (v)

Vi lever i en globaliserad ekonomi med stora möjligheter. Nya marknader öppnas där det finns stora både materiella och ekologiska behov som måste mötas med en ökad produktion av miljöanpassade produkter. I Sverige har vi också lyckats hävda oss väl i denna globala ekonomi.

Men globaliseringen innebär också problem. I den globala ekonomin styr alltför ofta dom som Göran Persson kallade flinande finansvalpar. En flock som ständigt jagar efter största möjliga vinstutdelning.

Det gör att också livskraftiga företag allt oftare slås ut. Slås ut i en konkurrens där det alltför ofta är möjligt att konkurrera genom dålig respekt för fackliga rättigheter och rovdrift på miljön. Flytten av en fabrik för vinterdäck från Gislaved till Portugal var ett omdebatterat exempel. Men det kan lika ofta gälla Dalsland, Blekinge, Bergslagen eller utsatta områden i Norrlands inland. Områden som ofta har en svag arbetsmarknad, där en flytt slår extra hårt.

Sverige kan inte stoppa globaliseringen, men vi kan möta den genom att agera smart både i riksdagen och lokalt. Med en aktiv näringspolitik kan vi underlätta för företag att utvecklas i alla regioner. Men det behövs alltid kapital och statens resurser är begränsade.

Det fantastiska är då att just i dagens hyperkapitalism finns ett så stort kollektivt kapital. Jag besökte för något år sedan det gamla svenska skogs- och pappersföretaget Billerud i Norrbotten och frågade vem som var huvudägare. Svaret var, två amerikanska pensionsfonder. Ja så är det allt oftare, viktiga ägare av företag i den globala ekonomin, är pensionsfonder som byggts upp genom avstått löneutrymme.

Vi har stora sådana fonder också i Sverige, AP fonderna. I fonderna finns pengar som löntagarna avstått för att säkra sina pensioner. Kapitalister och fondförvaltare vill alltid ha snabb avkastning. Löntagare vill också ha avkastning på sina pensionspengar men dom vill också ha jobb både för sig själva och sina barn. För löntagarna vet att i längden kan Sverige bara klar vettiga pensioner om vi också har ett folk i arbete.

Därför förslår vänsterpartiet att riksdagen skall säga till regeringen att reglerna för AP fonderna bör förändras för att möjliggöra en mera aktiv näringspolitik. Vi förslår också att riksdagen skall uppmana regeringen att utreda möjligheterna att förbättra tillgången på regionalt riskkapital. Både i Canada och USA har man t.ex. skapat system där en del pensionsmedel från löntagarna sätts av till sådana regionala fonder. De flesta bedömare är ense om att dessa fonder lyckats bra både när det gäller jobb och avkastning. Då bör väl också riksdagen våga uppmana regeringen att undersöka och redovisa om detta kan vara en modell också för Sverige?

Men både socialdemokrater och den borgerliga alliansen säger nej, varför? I finansutskottets förslag till avslag säger man uttalat och unisont att fondernas medel inte ska användas i närings- regional- eller ekonomisk politiska syften. Fondernas medel ska tydligen enligt denna majoritet enbart förvaltas så att: ”avkastningen långsiktigt maximeras i förhållande till risken i placeringen.”

Ja bättre än ren kvartalskapitalism är ju den målsättningen, men menar majoriteten verkligen att det långsiktigt skulle vara till skada för Sverige, utsatta regioner och pensionärerna om en mindre del av AP medlen avsattes till regionala fonder, och varför vore det till skada om AP fonderna tog vissa näringspolitiska hänsyn i sina beslut?