Från och med 2001 betalar en fastighetsägare 1,0 % i fastighetsskatt på det taxeringsvärde som skattemyndigheten sätter på basis av försäljningspriser i det värdeområde där huset ligger. Skattesatsen 1,0 % är lika för alla oberoende av inkomst. För den som bor i hyreshus är fastighets- skatten inbakad i hyran och ägaren av hyreshuset betalar in fastighetsskatten som uppgår till 0,5 % för flerfamiljshus.

För hushåll med låga inkomster har det införts en begränsningsregel som innebär att fastighets- skatten begränsas till 4 % av hushållsinkomsten.

På den del av taxeringsvärdet som överstiger

3 000 000 kronor tas full fastighetsskatt ut.

Den grupp av människor som valt att bo i hyreslägenhet och i stället satsa på ett fritidshus omfattas inte av begränsningsregeln. Vänster- partiet menar att även dessa bör omfattas. Är man ägare till såväl småhus som fritidshus bör varje enhet behandlas för sig. Det innebär att om man har två fastigheter så skulle den maximala sammanlagda fastighetsskatten uppgå till 8 % av hushållsinkomsten.

Förutom fastighetsskatt så betalar privatpersoner förmögenhetsskatt med 1,5 procent på det belopp som överstiger ett fribelopp. För en ensamstående uppgår fribeloppet till 1 500 000 kronor och för gifta till 3 000 000 kronor.

Från och med inkomståret 2003 gäller också en begränsningsregel för förmögenhetsskatten som tillfälligt lindrar beskattningen för de med lägst inkomster.

Vänsterpartiet anser att gränsbeloppet för begränsningsregeln, idag 3 000 000 kronor, bör höjas, åtminstone till 5 000 000 kronor.

Ett problem med dagens system är att om hus i t.ex. attraktiva områden säljs för höga priser till kapitalstarka människor så höjs alla taxeringsvärden i samma område. Det kan göra att permanentboende med låga inkomster får svårt att bo kvar genom att de drabbas av en hög fastighetsskatt men även en förmögenhetsskatt på sitt boende. Vänsterpartiet anser att låginkomst- tagare inte ska tvingas lämna sina hem bara för att de bor i ett område där hus köps upp av välbeställda personer. Inte heller ska man behöva låna för att kunna betala sin fastighetsskatt.

Kombinationen av förmögenhets- och fastighets- beskattningen ger i vissa områden en orimlig skattebörda för låginkomsttagare som har ett avbetalt hus med högt taxeringsvärde. De höjda fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen räcker inte. Begränsningsregeln vid förmögenhets- beskattningen löser de mest akuta behoven, men det behövs mer generella lösningar för att lösa de orimligheter som fortfarande kan uppstå. Vänsterpartiet anser att man bör begränsa förmögenhetsvärdet för permanenthus till 50 procent av taxeringsvärdet. På så vis skulle ”normala” hus även i attraktiva områden hamna under gränsen för förmögenhetsskatt. De senaste årens höjningar av fribeloppet gör dock att man bör överväga en takregel i samband med en sådan förändring

Ett alternativ till dagens fastighetsskatteuttag skulle kunna vara att ta ut fastighetsskatt som en förmån under inkomst av tjänst. Som grund för denna förmånsbeskattning finns det då två basvärden, ett på marken och ett på byggnaden. Byggnadens värde skulle vara geografiskt neutralt, d v s samma typ av hus får samma värde oavsett var det är beläget. När det gäller markvärdet så sätts ett tak på hur mycket detta skulle få uppgå till. På så sätt skulle man begränsa lägesfaktorns inverkan och därmed undvika orimliga nivåer på fastighetsskatten.

De två basvärdena skulle sedan slås ihop och förmånsbeskattas med en viss procent av värdet och beskattas under inkomst av tjänst och läggas på toppen av inkomsten. På så sätt skulle man skapa ett fördelningspolitiskt instrument i fastighetsskatten, eftersom de med högre inkomst skulle få en högre fastighetsskatt, vid lika fastighetssituation. Procentsatsen som i ett sådant system skulle ligga till grund för förmåns- beskattningen bestäms förslagsvis utifrån dagens statsinkomstnivå på drygt 20 miljarder kronor.

När det gäller fastighetsskatten för hyreshus så anser vi att en utfasning måste ske på sikt för alla årgångar. Fastighetsskatten på hyreshus har sin bakgrund i önskemålet att omfördela skatteuttaget mellan yngre och äldre fastigheter och ska ses i relation till de räntebidrag som hittills utgått till nyproducerade fastigheter. Idag fördelas inte fastighetsskatten rättvist mellan upplåtelse- formerna.

Den som äger en bostadsrättslägenhet betalar inte fastighetsskatt direkt. Det är bostadsrättsföreningen som betalar fastighetsskatten. Bostadsrätter har ofta mycket höga marknadsvärden och överlåts till höga priser, men ur skattesynpunkt har de lågt förmögenhetsvärde. En idé är att lägga fastighetsskatten direkt på bostadsrätterna. För att undvika dubbelbeskattning bör man då överväga att ta bort skatten för bostadsrättsföreningen.