Vi står fast vid vår EU-politik
I går blev det känt att miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand inte längre står bakom sitt partis krav på utträde ur EU.
Vänsterpartiledaren Lars Ohly skriver i dag att han och vänsterpartiet är fortsatt EU-kritiska. Det ingår inte i vår strategi att ta bort delar av vår politik för att bli regeringsvänliga, skriver han.
Jag har inte blivit mindre kritisk till EU:s utveckling med åren. Det ingår inte i vår strategi att ta bort delar av vår politik för att bli regeringsvänliga.
I höst står vi inför ett beslut i riksdagen om att godkänna Lissabonfördraget som innebär den största maktöverföringen sedan Sverige blev medlem 1995. Enligt riksdagens utredningstjänst handlar det om en maktöverföring i cirka 100 fall. Det borde vara självklart att en så stor maktförlust måste underställas en folkomröstning. EU-systemet är i grunden odemokratiskt. Ingen folkvald kan lägga förslag till nya lagar, det kan bara EU-kommissionen och byråkratin som arbetar i nära samklang med de tusentals lobbyister som härjar i Bryssel.
EU är i grunden marknadsstyrt. Juristerna i EU:s domstol bestämde i december att vi själva inte längre har rätt att avgöra hur vi organiserar vår arbetsmarknad. Vår modell med kollektivavtal underkändes i viktiga delar. Fackföreningarna i Europa är djupt oroade över att EU nu sanktionerar ett system där social dumpning blir legio. Nu angrips även andra system som vi i demokratisk ordning byggt upp. Ett vårddirektiv, som hotar vår gemensamma sjukvårdsfinansiering, är under utarbetande. Allmännyttan, public service, presstödet och Apoteksbolaget riskerar också att underkastas marknadens överhöghet.
En del i Lissabonfördraget som vi ser med stor oro på är att flykting- och asylpolitiken blir överstatlig. Vi vet hur EU under lång tid har försvårat eller gjort det omöjligt för människor i nöd att ta sig in bakom EU:s höga murar. Det allvarliga med denna politik är att EU direkt legitimerar de allt starkare främlingsfientliga och rasistiska krafterna som finns i många av EU-länderna. Vänsterpartiet har ofta varit starkt kritiskt till riksdagsmajoritetens beslut i asyl- och flyktingfrågor men genom att lämna över makten definitivt till EU är risken uppenbar att det blir en än brutalare politik.
På det försvarspolitiska och militära området tar EU ett rejält kliv med Lissabonfördraget.
Om ett land utsätts för ett väpnat angrepp, är de övriga länderna ”skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel…”. Det här är själva definitionen på en försvarsallians. Det står också för första gången att EU:s försvarspolitik kommer att leda till ett gemensamt försvar. Möjligheten för EU att använda Natos resurser preciseras. Och precis som Nato, har EU en offensiv strategi för militära aktioner runtom i världen. I det nya fördraget införs något som kallas det permanenta strukturerade samarbetet. Det byråkratiska språkbruket till trots handlar det om att länder som är beredda att satsa mycket på vapenutveckling, och som är villiga att medverka i de svåraste militära uppdragen, av allt att döma ska bilda en slags förtrupp till skapandet av en stor EU-armé.
Allt är visserligen inte dåligt. EU har gjort miljöåtaganden som är klart bättre än andra stormakter. Men problemet är ju att EU:s regler för den inre marknaden minskar möjligheterna till en progressiv miljöpolitik. Marknadsliberalismen leder till ensidig centralisering där EU-lagarna har företräde framför nationella lagar. Den fria rörligheten är överordnad medlemsländernas rätt att införa en starkare nationell lagstiftning för att skydda miljö, sociala rättigheter, konsumentskydd och hälsa. Ett mål borde därför vara att lösa upp EU:s marknadsstyrda och odemokratiska strukturer och forma ett demokratiskt samarbete på en helt annan grund än dagens EU.
Jag har ingen anledning att ändra min grundläggande inställning till EU. Och vänsterpartiet tycker alltjämt att det vore bättre att Sverige står utanför EU.
Lars Ohlydåligt. EU har gjort miljöåtaganden som är klart bättre än andra stormakter. Men problemet är ju att EU:s regler för den inre marknaden minskar möjligheterna till en progressiv miljöpolitik. Marknadsliberalismen leder till ensidig centralisering där EU-lagarna har företräde framför nationella lagar. Den fria rörligheten är överordnad medlemsländernas rätt att införa en starkare nationell lagstiftning för att skydda miljö, sociala rättigheter, konsumentskydd och hälsa. Ett mål borde därför vara att lösa upp EU:s marknadsstyrda och odemokratiska strukturer och forma ett demokratiskt samarbete på en helt annan grund än dagens EU.
Jag har ingen anledning att ändra min grundläggande inställning till EU. Och vänsterpartiet tycker alltjämt att det vore bättre att Sverige står utanför EU.
Lars Ohlysom vi ser med stor oro på är att flykting- och asylpolitiken blir överstatlig. Vi vet hur EU under lång tid har försvårat eller gjort det omöjligt för människor i nöd att ta sig in bakom EU:s höga murar. Det allvarliga med denna politik är att EU direkt legitimerar de allt starkare främlingsfientliga och rasistiska krafterna som finns i många av EU-länderna. Vänsterpartiet har ofta varit starkt kritiskt till riksdagsmajoritetens beslut i asyl- och flyktingfrågor men genom att lämna över makten definitivt till EU är risken uppenbar att det blir en än brutalare politik.
På det försvarspolitiska och militära området tar EU ett rejält kliv med Lissabonfördraget.
Om ett land utsätts för ett väpnat angrepp, är de övriga länderna ”skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel…”. Det här är själva definitionen på en försvarsallians. Det står också för första gången att EU:s försvarspolitik kommer att leda till ett gemensamt försvar. Möjligheten för EU att använda Natos resurser preciseras. Och precis som Nato, har EU en offensiv strategi för militära aktioner runtom i världen. I det nya fördraget införs något som kallas det permanenta strukturerade samarbetet. Det byråkratiska språkbruket till trots handlar det om att länder som är beredda att satsa mycket på vapenutveckling, och som är villiga att medverka i de svåraste militära uppdragen, av allt att döma ska bilda en slags förtrupp till skapandet av en stor EU-armé.
Allt är visserligen inte dåligt. EU har gjort miljöåtaganden som är klart bättre än andra stormakter. Men problemet är ju att EU:s regler för den inre marknaden minskar möjligheterna till en progressiv miljöpolitik. Marknadsliberalismen leder till ensidig centralisering där EU-lagarna har företräde framför nationella lagar. Den fria rörligheten är överordnad medlemsländernas rätt att införa en starkare nationell lagstiftning för att skydda miljö, sociala rättigheter, konsumentskydd och hälsa. Ett mål borde därför vara att lösa upp EU:s marknadsstyrda och odemokratiska strukturer och forma ett demokratiskt samarbete på en helt annan grund än dagens EU.
Jag har ingen anledning att ändra min grundläggande inställning till EU. Och vänsterpartiet tycker alltjämt att det vore bättre att Sverige står utanför EU.
Lars Ohlydåligt. EU har gjort miljöåtaganden som är klart bättre än andra stormakter. Men problemet är ju att EU:s regler för den inre marknaden minskar möjligheterna till en progressiv miljöpolitik. Marknadsliberalismen leder till ensidig centralisering där EU-lagarna har företräde framför nationella lagar. Den fria rörligheten är överordnad medlemsländernas rätt att införa en starkare nationell lagstiftning för att skydda miljö, sociala rättigheter, konsumentskydd och hälsa. Ett mål borde därför vara att lösa upp EU:s marknadsstyrda och odemokratiska strukturer och forma ett demokratiskt samarbete på en helt annan grund än dagens EU.
Jag har ingen anledning att ändra min grundläggande inställning till EU. Och vänsterpartiet tycker alltjämt att det vore bättre att Sverige står utanför EU.
Lars Ohly
