Jag skulle vilja berätta för dig Sven Otto Littorin, men också för dig Fredrik Reinfeldt och för dig Anders Borg, ja, faktiskt för hela regeringen, om barnet som föddes i mitten av 40-talet och efter sjuårig folkskola, 14 år gammal, flyttade ut i skogen tillsammans med sin svans.

 
Ni vet, verktyget som man på den tiden fällde det gröna guldet med. Det var innan ni var födda och motorsågen var ännu inte alla skogsjobbares redskap. Inte heller fanns det diverse maskiner till förfogande. Nej, barnen slet tillsammans med de vuxna med detta handverktyg.

De bodde med gubbarna i skogskojor. Ja, så kallades deras bostäder ute i skogen. De blev hämtade med buss tidigt på måndag morgon. Tiden var beroende av var de hade sitt föräldrahem i relation till bussens vägval och arbetsplatsens förläggning. De återvände hem på lördag eftermiddag eller kväll, det var samma sak då, beroende på var hemmet låg. Ja, denne pojke, nu själv gubbe, 62 år till sommaren, har slitit i skogen för att få fram råvara till virke, massa och allt vad det heter. Först med hjälp av svans och senare med motorsåg.
Motorsågen blev givetvis omodern när alla maskiner gjorde sitt intåg, på gott och ont. Det skogsbolag som han arbetade för, rationaliserade förstås bort ”huggarna” som på vintern grävde sig ner i djup snö för att med hjälp av motorsågen fälla ett träd. Det var omöjligt för dem att konkurrera med de stora entreprenörmaskinerna som företaget naturligtvis valde.

Men självklart har han mycket kompetens och sedan han lämnade in sågen, har han fått säsongsarbete med skogsvård. Kan det vara åtta, tio år nu kanske? Ja, hur som helst, han har slitit hårt, han är krum, han är stel, också lite långsam efter en arbetsolycka för 17 år sedan. Men nejdå, inte så handikappad att han har sökt ersättning för det. Han hör lite dåligt också. Kanske inte så konstigt med tanke på allt slit under ständigt motorsågsbuller. Ändå har han varit ett föredöme i användande av hörselskydd.

Varför berättar jag allt det här för er? Jo, sedan ni fick regeringsmakten och ändrade beräkningsgrunden för a-kassa, normaltid och ramtid, kommer denne skogsarbetare ett par år före pensionen inte längre kunna försörja sig själv fast han har gjort det i 50 år.
Efter att ha blivit bortrationaliserad har han arbetat under barmarksäsong så länge skogsvårdspengarna räckt. Oftast mellan fem och sex månader.
Han har nu en pågående stämplingsperiod men när den är slut och om han uppfyller arbetsvillkoret för en ny, kommer beräkningen för a-kassa att ske på månadslönen, cirka 18 000 kr, gånger antalet arbetsmånader som sedan divideras med tolv. Får han en anställning i sex månader, kommer ersättningen att grundas på 9 000 kr. 80 procent av den summan blir 7 200 kr före skatt i 200 dagar (5 450 kr netto), därefter 70 procent som ger 6 300 kr före skatt i ytterligare 100 dagar (4 800 kr netto). Ni kommer väl ihåg att här gäller full skatt och inget jobbavdrag?

Har ni i alliansregeringen – hallå, socialliberalen? Lars Leijonborg, var är du? – funderat över denna grupp? Människor som omöjligt kan få åretruntjobb men som har slitit hårt, bidragit till välståndet och alltid klarat sig själva. Ser ni dem? Finns de för er? Skall de försörjas genom socialbidrag?
Denne skogsarbetare kommer att överleva utan bidrag. Han är min man och jag har jobb. Men alla de andra, de som inte har någon som kan försörja dem, hur överlever de? Hur var det med ert favorituttryck om utanförskap? Var tanken att öka det? Att skicka ut fler människor i kylan, utan möjlighet att försörja sig?

Om min man hade levt ensam skulle han efter att ha jobbat sedan han var 14 år, med ett par år kvar till pension, ”tvingas” till socialtjänsten för sin överlevnad. Var det så ni hade tänkt? Eller har ni inte tänkt alls? Välkomna till verkligheten!

Eva Hillén Ahlström

Partiföreningens årsmöte var en trevlig tillställning med mycket god stämning där de deltagande kunde se föreningens framtid med tillförsikt. Gästade årsmötet gjorde Riksdagskvinnan Wiwi-Anne Johansson, som berättade om sitt arbete i Riksdagen.

Bild från årsmötet: Foto: Peter Selling

Den av årsmötet valda styrelsen består av:

Rolf Henriksson – Ordförande      0522 – 507 120    070 – 405 49 58

Victor Lagercrantz – Kassör                                   076 – 251 58 20

Marie Lundström – Ledamot         0522 – 332 69

Monika Selling – Ledamot            0522 – 356 98      070 – 171 65 99

Dan Sallander – Ledamot            0522 – 141 37      073 – 827 47 04

Lars-Olof Laxrot – Ledamot          0522 – 387 50      070 – 209 60 89

Fredrik Dimberg – Ledamot          0522 – 369 54     070 – 471 41 36

Årsmötet valde även ombud till Distriktets Årskonferens, och de är:

Rolf Henriksson

Victor Lagercrantz

Monika Selling

Dan Sallander

Lars-Olof Laxrot

Nu ser vi i styrelsen fram emot ett gott verksamhetsår för partiföreningen. Vi hoppas givetvis på många nya medlemmar och ett gott samarbete med nuvarande medlemmar runt de aktiviteter som vi planerar. Vi hoppas också att vi skall få se många medlemmar på våra medlemsmöten.

Rolf Henriksson – Ordförande

Inkomstgapet mellan kvinnor och män ökar än mer. Det visar ny statistik från SCB. Den sammanlagda inkomsten ökade med två procent under 2005, men det var männen som fick störst del av lönekakan.

 Medianinkomsten för kvinnor var 175 700, vilket var en ökning med 3100 sedan året innan, medan männens medianinkomst ökade med 4700 kronor till 236 900.
Löneskillnaderna mellan Sveriges olika regioner visar sig också vara stora. De högsta inkomsterna återfinns i Stockholms län. De tio mest välbetalda kommunerna ligger alla runt huvudstaden. Borgholm hamnar längst ner på listan, tätt följt av Åsele, Bjurholm och Pajala. Även malmöborna tjänar dåligt. Staden hamnar på tionde plats, nedifrån räknat med en medianinkomst på 178 100 kronor.
De rikaste svenskarna bor i Danderyd, norr om Stockholm. Men kikar man närmare på siffrorna visar det sig att det är männen som sitter på pengarna. Löneskillnaderna mellan könen är faktiskt som allra störst i de välbetalda kommunerna. I Danderyd tjänar kvinnorna (i medelinkomst räknat!) 273 337 kronor, medan männen tjänar mer än det dubbla. De tjänar nämligen hela 551 029 kronor i snitt per år.

Linnea Nilsson

Inlagd av Rolf Henriksson

Sverige hukar. Carl Bildt förespråkade ockupation av Irak. Även som Sveriges utrikesminister har han försvarat USA:s folkrättsliga brott. Inte ett enda kritiskt ord har utrikesministern formulerat mot detta vidriga krig, som skördar minst 100 människoliv varje dag.

Vad är Sveriges hållning i Irakkriget? undrar Yusra Moshtat, född i Irak, och freds- och konfliktforskaren Jan Öberg.

När Carl Bildt höll sitt utrikespolitiskatal i riksdagen den 14 februari i år kommenterade han det ytterst kritiska läget i Irak med svepande och dunkla formuleringar, som står i bjärt kontrast till den blodiga verklighet som är miljoner irakiers vardag. ­"Utvecklingen i Irak inger stor oro", sade han.

Den krigspolitik som USA och dess allierade bedriver är ett misslyckande av ofantliga mått. Den är ett mänskligt-, politiskt-, och folkrättsligt brott och det enda Sveriges utrikesminister förmår att säga är att "utvecklingen inger stor oro".

Vi påminns dagligen i nyhetssändningar och dagspress om den fortlöpande mänskliga katastrof som kriget innebär. Många av oss känner en förtvivlan bortom alla gränser för den slakt på männi­skoliv som pågår i Irak och vi har rätt att förvänta oss att Sveriges utrikesminister talar i klartext.

Över en miljon människor, har dött i Irak på grund av krig och internationella sanktioner (som Sverige också deltagit i). Ett land trasas sönder i ett orättfärdigt krig, av lögner, missbedömningar och amerikansk okunnighet om villkoren i muslimvärlden.
Människorna i Bagdad tvingas leva i ett slags skymningsvärld där man bokstavligen riskerar livet varje dag vare sig man vistas utomhus eller gömmer sig inomhus bakom stängda dörrar och fönster.

Det dör omkring hundra personer i Bagdad varje dag till följd av det okontrollerade våldet, som till stor del är ett resultat av begångna misstag från amerikansk sida. Det har sannolikt dött fler människor nu än när mongolerna plundrade Bagdad för åttahundra år sedan; en katastrof som ­staden aldrig riktigt hämtade sig från.

Avslutningsvis säger Carl Bildt, i denna innehållslösa passus om den blodigaste och mest komplicerade av alla pågående konflikter, att en varaktig fred bara kan åstadkommas genom en konstitutionell kompromiss: "Detta förutsätter också en konstruktiv inställning hos grannländerna", hävdar han.

Således inte ett kritiskt ord med udden ­riktad mot USA, som nu följer upp sin misslyckade politik med att skicka ännu fler soldater till Irak, vilket naturligtvis bara kan leda till ett ännu större mänskligt lidande och antagligen också sprida våldet till de delar av landet som hittills i någon mån ­varit förskonade från det.

Sveriges medborgare har rätt att förvänta sig att Sveriges utrikesminister presenterar en plan för hur det internationella samfundet ska hantera situationen i Irak när ockupationstrupperna har lämnat landet. Det behövs också ett nytt tänkande och svenska initiativ beträffande konfliktlösning i Mellanöstern som helhet. Läget i Irak handlar också om Palestina och kärnvapenstaten Israel.

Sverige är militärt alliansfritt, påstår ut­rikesministern, men han går likafullt i Washingtons ledband.
Vi vet sedan tidigare att Carl Bildt tillhörde krigsförespråkarna. Det har han gett uttryck för i olika sammanhang. Gäller detta fortfarande – och framför allt – är det den officiella svenska inställningen?
Som utrikesminister bör Carl Bildt omedelbart klargöra svensk ut­rikespolitik för Mellanöstern. Vad är Sveriges hållning till Irakkriget? Vi tror inte att medborgarna känner till den.

Yusra Moshtat
miljöinspektör från Irak

Jan Öberg
docent, chef för Transnationella
Stiftelsen för Freds- och
Framtidsforskning TFF

Källa: Svd

Inlagd av Rolf Henriksson