Våra partilokaler har återigen utsatts för vandalism. Någon eller några som befunnit sig på St. Hellevigsgatan ogillar tydligen politiken som Vänsterpartiet i Uddevalla bedriver.
Att kasta in tre stora stenar genom fönstren till partilokalen i stället för att diskutera vår politik visar klart och tydligt att man tar till utomparlamentariska metoder för att visa sitt missnöje.
Blir man förbannad när det sker på detta sätt? Nej jag blir mest besviken på formen att yttra sig genom våldsmetoder. Att rutorna kostar över 30.000 kronor samt att övriga kostnader och arbete tillkommer bryr man sig tydligen inte om. En del av dessa pengar kommer in till partierna i form av partistöd från kommunerna runt om i landet så man kan gott påstå att det är skattemedel som går förlorade.
Som kassör i ett parti vill man att pengarna används till mer nyttiga saker än att betala vandalism. Vi skulle kunna sponsra ungdoms- och äldreverksamhet, idrott, kultur o dyl i stället för att betala försäkringsbolag och glasmästare.
Bertil, kassör i Vänsterpartiet Uddevalla
P S. Vad hände med stenarna? Jo jag kan lova att de stenarna kommer aldrig att krossa fönstren till våra partilokaler igen. D S
DET ÄR SVÅRT ATT SE vad Barrosos högerdominerade EU-kommission inte skulle göra för att blidka industrilobbyn. Den överskred till och med sina befogenheter när den nyligen tillät ett farligt flamskyddsmedel.
Kommissionen har normalt rätt att göra uppdateringar i bilagor till lagstiftning. Den här gången missbrukade de sin befogenhet när de undantog ett ämne som EU-parlamentet vill förbjuda. Jag anser att kommissionen agerat olagligt, och parlamentet kommer förhoppningsvis inom kort att överklaga till EU-domstolen.
Deka-BDE används i elektronik som till exempel datorer för att göra dem mindre lättantändliga. Ämnet är giftigt och beständigt, det sprids i vår omvärld och samlas i däggdjurs kroppar. Däribland människornas. Det finns fullgoda ersättningar som är mindre farliga. Ändå väljer kommissionen att tillåta det.
Det är oansvarigt av tre skäl: * Kommissionens tjänstemän skadar EUs redan otillräckliga demokrati genom att tillåta ett ämne som det folkvalda parlamentet avsett förbjuda. * EUs nya kemikalielagstftning Reach antas inom kort. En viktig del av Reach är att ersätta farliga ämnen när det går. Och Deka-BDE går att ersätta utan problem. * Stora mängder farligt flamskyddsmedel kommer att spridas helt i onödan.
Kommissionen backar från viktiga initiativ Den nuvarande kommissionen struntar i miljö och hälsa. Beslutet om Deka-BDE är bara det senaste beviset för detta beklagliga faktum. För ett par veckor sedan lade den tyska industrikommissionären Verheugen mitt under pågående förhandlingar ett inofficiellt förslag i syfte att kraftigt försvaga EUs nya kemikalielagstiftning Reach. Tidigare under året backade kommissionen från ett antal viktiga nya initiativ för miljön, bland annat när det gäller luftföroreningar.
EU-kommissionen är inte opolitisk som många tror. Den utses av ministerrådet. Om det sitter många högerregeringar i rådet när Barroso-kommissionens mandat går ut 2009, så lär även nästa kommission domineras av industrins män från den politiska högern.
Slutsatsen är enkel för dig som bryr sig om hälsa och miljö: Lägg din röst till vänster i nästa val.
Sverige behöver starka företag som klarar den globala konkurrensen både här hemma och på de internationella marknaderna. Det ger Sverige exportinkomster och en positiv bytesbalans som gör att vi som land har råd att importera de varor och tjänster vi vill ha.
För att vara ett litet land har Sverige klarat den globala konkurrensen bra. De svenska börsbolagen går med goda vinster och Sverige har ett rejält överskott i handeln med omvärlden. Så långt är allt bra. Men detta är ingen garanti för att Sverige också kommer att hävda sig i framtiden.
Både löntagare, företagsledningar och ägare har därför rätt att ställa krav på oss politiker att driva en politik som gör det lättare för företagen att möta de utmaningar de ställs inför. I den budget som vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet tog fram nu i höst finns också en rad förslag för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vi politiker måste dock vara beredda att göra mer för att stärka förutsättningarna för en uthållig tillväxt.
Men rätten att ställa krav kan aldrig vara enkelriktad. Vi politiker måste också ställa krav på näringslivet när det gäller arbetsmiljö och respekt för kollektivavtalen. Det gäller också krav på företagen när det gäller miljöhänsyn och socialt ansvar vid omstruktureringar.
En dialog kräver två parter. I den senaste budgeten finns till exempel ett nytt förslag om att satsa 200 miljoner kronor om året i fem år på något som kallas branschsamtal. Det är en förstärkning av de miljardsatsningar som staten redan gör på forskning och industriutveckling. Det är en satsning i linje med den offert som löntagare och företagare tillsammans har lagt till staten inom ramen för deras gemensamma Industrikommitte.
Vi i vänsterpartiet tycker att detta är ett bra förslag. Vi har i många sammanhang sagt att det är rätt av regering och riksdag att tacka ja till industrins offert. Men då måste vi politiker också våga ställa krav på vad industrin och dess ägare gör med sina vinster. Vi måste våga ta en diskussion om hur mycket som investeras i forskning, kompetenssatsningar, arbetsmiljö och hur mycket som delas ut som vinst till ägarna.
Det är hög tid att starta den diskussionen. De svenska börsbolagens visar just nu upp rekordvinster och det är bra. Det är dock mer än diskutabelt om pengarna fördelas rätt, om det är bra att så mycket pengar delas ut i vinst till aktieägarna? År 2004 delades börsbolagen ut ca 70 miljarder i vinst. I år lär utdelningen ligga på ca 90 miljarder kronor, och för 2006 pekar några prognoser på 110 miljarder kronor i utdelning. Vissa bedömare talar till och med om 170 miljarder kronor i utdelningar och återköp till ägarna från de svenska börsbolagen under 2006. Det är nästan så att siffrorna svindlar.
Regeringen och riksdag skall lyssna på förslag och krav från företagens sida i syfte att stärka Sveriges konkurrenskraft och därmed också förutsättningarna för vår gemensamma välfärd. Men industrin, börsbolagen och svenskt näringsliv kan inte bara fungera som en kravmaskin. Det är nu dags för regeringen att ta upp en diskussion med företrädare för näringsliv och löntagare om hur vinsterna används och hur fördelning görs mellan utdelningar och investeringar. Kommer Tomas Östros eller Per Nuder att kalla till sådana diskussioner?
Lars Bäckström gruppledare i vänsterpartiets riksdagsgrupp