Skip to main content

År: 2006

Ordspråk och Citat.

”lycka det är mycket enkelt.
Det är bara god hälsa
och dåligt minne” -Ernest Hemingway

 


 


Hej! Jag kommer framöver att försöka skriva olika Citat och Ordspråk här. Jag vore också tacksam om du kunde bidra till detta, genom att mejla mig olika ordspråk/citat. Jag kommer att försöka byta ut dom minst en gång i veckan. Med kamratliga hälsningar Bengt Eriksson [email protected]

Till VU/PS angående beredning av utslutningsprocess

Vi vill med denna skrivelse be partistyrelsen att ompröva sitt beslut att säga nej till vår begäran om att ingå i en lokal valsamverkan under namnet Solidariskt Uddevalla. Vi gör det med hänvisning till följande:

 


 



  1. Partistyrelsen har sedan sitt avslag på vår tidigare begäran sagt ja till en nästan identisk begäran från Vänsterpartiet i Tanum.

     


     


  2. Ett ja till vår begäran skulle tillgodose ett enhälligt beslut från vårt årsmöte.

     


     


  3. Med ett ja till vår begäran skulle vi undvika en diskussion om ev uteslutningar och minska risken för ytterligare avhopp här i Uddevalla men kanske också på andra platser i landet.

     


     


  4. Ett ja till vår begäran skulle ge en positiv mediabild för partiet inför valet och stärka partiets valarbete framförallt i Uddevalla men kanske också på andra orter inte minst i vårt närområde.

     


     


  5. Skulle Ps ej bifalla vår begäran vädjar vi att Ps ej verkställer uteslutningarna.

 


 


Antaget av ett enigt medlemsmöte i Vänsterpartiet Uddevalla 2006-04-23


 


Bilaga : Närvarolista medlemsmötet


 


Närvarolista medlemsmötet 2006-04 –23


 


Lars Bäckström
Ann- Christin Bäckström
Bengt Eriksson
Katarina Hansson
Kjell Grönlund
Ulla Grönlund
Björn Herbo
Sanna Ingelstam- Duregård
Anita Hellman
Emmy Hallgren
Arne Hedberg (närvarande endast halva mötet )
Lisa Ljungström
Junette Noren – Larsson
Anette Nyman
Mervi Kalliainen
Sara Lindberg
Lars- Olof Laxrot
Karin Molander
Bertil Petersson
Jarmo Uusitalo
Carina Åström

Dags att parterna tar sitt ansvar för kvinnors löner

I dagens riksdagsdebatt om jämställdhets- och diskrimineringsfrågor menade Camilla Sköld Jansson, vänsterpartiets representant i riksdagens arbetsmarknadsutskott, att det är dags att arbetsmarknadens parter kliver fram och tar konsekvenserna av att de har ansvaret för lönebildningen och därmed kan komma åt könsorättvisorna på arbetsmarknaden.

– Det är dags att ställa krav på parterna att inte könsdiskriminera! Det är uppenbart att de hittills inte tagit lönediskrimineringen på allvar, sa Camilla Sköld Jansson.

– Arbetsgivarnas fantasi när det gäller sätt att utnyttja kvinnor som reservarbetskraft är det inte något fel på. Deltid, springvikariat och timanställningar är betydligt vanligare i kvinnodominerade yrken, menade Camilla Sköld Jansson. Men man kan även efterfråga mer engagemang från fackligt håll, inte minst från de manligt dominerade förbunden.

– Rätt till heltid är en politisk fråga som skulle göra att kvinnor får samma rättigheter till heltidsarbete som männen. Parterna borde också, tillsammans med staten, utforma en överenskommelse med konkreta tidsbestämda mål för att eliminera könsrelaterade löneskillnader.

Camilla Sköld Jansson talade också om att det är viktigt att ta ett helhetsgrepp på frågan, och att även politiker, som arbetsgivare i kommuner och landsting, har ett ansvar.

Vänsterpartiet har i flera budgetförhandlingar krävt – och också fått igenom – mer resurser till den offentliga sektorn. Nu är det dags att politikerna skapar styrmedel så att resurser också används till att avskaffar de könsrelaterade löneskillnader som finns inom offentlig sektor.

Mer information:

Camilla Sköld Jansson, tel. 070-343 96 33
Charlotta Gustavsson, politisk sekreterare, tel. 070-241 61 62

//Rolf Henriksson

Maud glömmer åldersdiskrimineringen

I debatten kring Centerpartiets förslag att slopa LAS för unga saknas problemställning utifrån EU:s direktiv om diskrimineringslagstiftning av ålder. En prejudicerande EG-dom fastställer detta.
År 2000 antog EU:s ministerråd med stöd av artikel 13 i EG-fördraget direktiv 2000/78/EG som ingår i EU:s nya ”antidiskrimineringspaket” där även ett handlingsprogram mot diskriminering ingår. Direktivet avser likabehandling i arbetslivet och behandlar diskriminering på grund av religion (eller övertygelse), funktionshinder, sexuell läggning samt ålder – både hög som låg utan närmare definition. Genomförandet skall ha skett senast 2006 och det är av den orsaken som regeringens tillsatta diskrimineringskommitté kom med sitt slutbetänkande för några veckor sedan, dock något försenat. Vad vi kan utläsa av den utredningen är inte om det blir en ny diskrimineringsgrund avseende ålder, utan när.

Maud Olofsson (C) blåste i valtrumpeten på DN debatt den 3 februari och menade att problemet med att våra ungdomar inte kommer ut på arbetsmarknaden är att företagen inte vågar anställa dem beroende på ett alltför starkt anställningsskydd – med andra ord skall rädslan vara stor att fastna med personal som är omöjlig att sägas upp. Maud föreslog utan omsvep att man helt enkelt skall ställa alla arbetsföra under 26 år utanför LAS eller som hon själv uttryckte det: ”Slopa LAS för unga”. Ett speciellt ungdomsavtal skall ge arbetsgivaren rätt att säga upp ungdomar med omedelbar verkan och på så sätt få företagen att våga anställa igen. Huruvida detta rent politiskt är rätt eller fel tänker jag inte här disputera i – det gör andra så bra – frågan är om det juridiskt överhuvudtaget är möjligt.

Målet ”Werner Mangold mot Rüdiger Helm” i EG-rätten 2005 är hittills den enda rättsliga dom som slutligen har testat EG:s direktiv om åldersdiskriminering. Målet byggde på den tyska anställningsskyddslagen (Teilzeit- und Befristungsgesetzes) som undantar arbetstagare fyllda 52 år från gängse visstidslagar och ger arbetsgivare närapå obegränsad rätt att tidsbegränsa anställningsavtal. Artikel 6 i EG-direktivet om likabehandling i arbetslivet, pekar på möjligheten till undantag som kan åberopas i samband med exempelvis arbetsmarknadspolitiska åtgärder om: ”särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål”. Vem som helst kan förstå att en sådan laginstruktion leder till tolkningsproblematik.

EG-domstolen tog proportionalitetsprincipen i anspråk vilket innebär att det vid varje undantag från en individuell rättighet skall göras en enskild bedömning mellan principen för likabehandling och de krav som det eftersträvande målet är förenat med. Detta för att bestämma huruvida den tyska undantagsregeln kunde stödja sig på artikel 6 eller inte. Man fastslog också att lagen mot diskriminering på grund av ålder ses som ”en allmän rättsprincip i gemenskapsrätten” vilket visar vilken viktsten lagen skall vägas med. Sammanfattningsvis ansåg man att denna tidsbegränsade anställning inte hade en objektiv grund till nationell bestämmelse då den medför att arbetstagare fyllda 52 år kan erbjudas ett i princip obegränsat antal tidsbegränsade anställningar innan de går i pension. EG-rätten fastslog därför att den tyska regeln strider mot det allmänna likabehandlingsdirektivets förbud mot åldersdiskriminering.

Likheten med den tyska undantagsregeln i anställningsskyddslagen och det föreslagna svenska undantaget är slående. Det väcker en viss förundran att denna lagpraxis inte ens har diskuterats i debatten efter Centerns utspel. Lika förunderligt är det också att Centerns rådgivare inte låter sin partiledare servas med uppenbara och självklara fakta som torde föranleda en något mindre driftig framtoning i förslaget.

Det har också visat sig att förslaget i sin grund bygger på ett liknande förslag från den sittande regeringen i Frankrike. I likhet med Sverige har inte heller Frankrike någon lag mot åldersdiskriminering. Men liksom Sverige är också Frankrike en medlem av Europeiska unionen. Diskussionen borde följaktligen spricka upp även där.

En djupare analys och diskussion om Centerns förslag faktiskt bryter mot EG-direktivets första artikel hade varit intressant för att inte säga grundläggande och nödvändig – själva idén faller platt till marken om den inte går att omsätta i praktiken, vilket borde tala för sig själv. Speciellt när det handlar om pragmatiska vallöften.

David Liljeros, Student på P-programmet i Göteborg

//Rolf Henriksson