År: 2006

Jonas, 20, tror inte att det går att skydda en demokrati genom övervakning

Den senaste tiden har några partier i den svenska riksdagen arbetat på att driva igenom ett förslag angående omfattande möjligheter att övervaka medborgarna i landet.
Detta inte helt olikt den amerikanska ”Patriot Act” som har gett myndigheterna i USA en större möjlighet till övervakning av sina invånare.
Lagförslaget innebär att polisen och säkerhetstjänsten ska få möjlighet att övervaka allt från enskilda människor till tidningsredaktioner om den går igenom som den ser ut i nuläget.

Genom att inskränka friheten för Sveriges medborgare så kan vi säkerligen förhindra vissa terrordåd.
Däremot har vi gjort terroristernas bomber överflödiga genom att själva utföra det de vill åstadkomma. Vi väljer att inskränka vår frihet och demokrati i rädsla för bomber under förevändningen att vi skyddar just vår demokrati.
Frågan är dock varför vår justitieminister har drivit denna fråga så hårt?

Det som på svenska brukar kallas FN:s deklaration för mänskliga rättigheter slår i artikel 12 fast att ”Ingen får utsättas för godtycklig inblandning i privatliv, familj, hem eller korrespondens”. Detta skall tolkas som att varje individ har rätt till en privat sfär som står över samhällets behov.
Varför har vi då politiker i detta land som aktivt arbetar för att bryta mot detta?
Skulle en bomb detonera i Stockholm skulle det vara en tragedi men på vilket sätt skulle det skada den demokrati vi har? Nej det skulle den givetvis inte göra, däremot är lagar som dessa ett hotar demokratin.

Det brukar anföras att har man inget att dölja så har man inget att frukta.
Även fast jag inte har något att dölja skulle jag aldrig drömma om att låta mina grannar stå och kolla in genom mitt fönster bara för att se till att jag inte döljer något.
Just nu är Thomas Bodström ett betydligt större hot mot den svenska demokratin än Usama bin Ladin.

Jonas Grafström
Lunarsmeknamn: Liberatce

//Rolf Henriksson

Inför Världsbankens och IMF:s möte i Washington den kommande helgen riktas hård kritik mot de båda organisationerna från den svenska biståndsorganisationen Forum Syd.

”Folkrörelser världen över har länge kritiserat IMF:s krav på skuldsatta länder”, konstaterar Forum Syds generalsekreterare Inger Björk i dag i en debattartikel i Aftonbladet.
”På pappret bestämmer skuldsatta länder själva över sin ekonomiska politik. Kraven som Världsbanken och IMF ställer i sina låneavtal ska hämtas från ländernas egna fattigdomsstrategier. Men i praktiken har IMF i land efter land villkorat sina lån med långtgående krav på nedskärningar inom offentlig sektor och privatiseringar av statliga företag.
Inger Björk menar att fattiga länder, för att uppnå millenniemålen, måste ges utrymme att satsa på utbildning och sjukvård. Dessutom måste fattiga länder själva tillåtas att bestämma över sin ekonomiska politik. Inger Björk kritiserar även Sveriges stöd för IMF:s ochVärldsbankens krav och det faktum att svenskt bistånd är kopplat till att mottagarländerna uppfyller IMF:s krav:

Införd på www.sandaren.se 21 april 2006

//Rolf Henriksson

Medellönen för anställda födda i utlandet är i genomsnitt 2 000 kronor lägre än för anställda i födda i Sverige. Det går inte att utesluta att detta till viss del beror på lönediskriminering, men i en ny LO-rapport finner man att det främst beror på klass, yrke, sektor och invandringsår.

– Vi har i tidigare undersökningar kunnat konstatera att invandrare utsätts för diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. De har svårare att komma in på arbetsmarknaden och är ofta överkvalificerade för de jobb de erbjuds. I denna undersökning har vi velat se om invandrare också diskrimineras lönemässigt, säger LOs avtalssekreterare Erland Olauson.

Oavsett födelseland så finns löneskillnader som bland annat beror på vilken klass och vilket yrke eller sektor man arbetar inom. Majoriteten av de anställda som är utlandsfödda har arbetaryrken.

En jämförelse mellan utlandsfödda och svenskfödda arbetare i Sverige visar dessutom att medellönen för de förra var 900 kronor lägre i månaden år 2003. Medellönen för en svenskfödd arbetare var då 18 000 kronor i månaden, medan motsvarande siffra för utlandsfödda arbetare var 17 100 kronor.

Delar man in gruppen utlandsfödda arbetare utifrån vilket decennium de kom till Sverige framträder en delvis annorlunda bild. De arbetare som invandrat på 1990-talet hade en medellön på 16 300 kronor i månaden medan medellönen för de arbetare som immigrerat på 1980-talet och 1970-talet var 17 000 respektive 18 300 kronor i månaden. Därmed var medellönen 300 kronor högre för de arbetare som invandrat under 1970-talet än för svenskfödda arbetare.

Detta samband är inte lika tydligt i gruppen tjänstemän. Medellönen är då högst bland dem som invandrat 1990 eller senare, men detta samband visar sig endast gälla för dem som är födda i Norden samt Västeuropa och OECD-länderna.

– Att lönen stiger och utjämnas med tiden inom arbetaryrkena visar att våra kollektivavtal motverkar lönediskriminering på grund av födelseland. Detta är naturligtvis bra för dem som har kommit in och etablerat sig på arbetsmarknaden. Den stora frågan vi måste ta uti med är hur utlandsfödda ska ges samma möjligheter till alla delar av arbetsmarknaden som svenskfödda. Då handlar det inte bara om rätten till ett jobb utan också om rätten till ett jobb som motsvarar ens kvalifikationer, säger Erland Olauson och pekar på att många utlandsfödda har kvalifikationer som överstiger de jobb de erbjuds.

För mer information kontakta LOs pressinformation
//Bengt Eriksson

Diskussionsträffen i partilokalen tisdag 18/4 kl 18.00 ÄR INSTÄLLD. Detta p g a problem med vattenläcka i lokalen som gör den obrukbar.

NY TID OCH PLATS BLIR:  Folkets Hus,  konferensrum 4, ingång från Göteborgsvägen 11, både den 25 och den 27 april, klockan 18.00 båda dagarna.
Tack Bertil !!