Varför inte läsa nättidningen Expo.se?
Jag själv försöker att hinna läsa den minst en gång varje vecka. Man får bl a lite koll på vad extremgrupperna håller på med.
Nättidningen Expo.se
//BertilP
JämO Claes Borgström föreslår nu att svenska fotbollslandslaget ska bojkotta fotbolls-VM med anledning av den planerade prostitutionsverksamheten i samband med evenemanget.
Borgström har rätt i att svensk fotboll bör agera i frågan, men vi tror inte att bojkott av fotbolls-VM är rätt metod.
Det är inte fotbollen som är problemet med VM i Tyskland utan den planerade bordellverksamheten som är direkt kopplad till VM. Det är den som ska bojkottas. Men det betyder inte att fotbollslandslaget inte kan göra en insats.
Både i Sverige och resten av Europa pågår en febril aktivitet för att försöka påverka tyska politiker, UEFA, FIFA och andra inblandade i VM-arrangemanget att avblåsa den planerade bordellsatsningen.
En budkavle går genom Sverige där lokalpolitiker, kvinnojourer, manliga nätverk och idrottsorganisationer tar på sig ansvaret att protestera mot prostitution och sexslaveri i allmänhet och mot den groteska bordellsatsningen i samband med VM i synnerhet.
Svenska fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell och andra företrädare för fotbollen i Sverige har uttalat sin avsky för de planerade bordellerna under VM i olika sammanhang. Samtidigt hävdar Lagrell att frågan i första hand är politisk och inte kan drivas av fotbollsförbundet.
Det duger inte. Det stämmer att prostitution och sexslaveri är en politisk fråga i allra högsta grad. Och precis om skett med anledning av andra viktiga politiska frågor genom historien, som apartheidregimen i Sydafrika, Sovjetunionens invasion i Afghanistan och raslagarna i USA kan givetvis idrottsevenemang som får mycket medial uppmärksamhet användas för att markera i denna fråga. I synnerhet som den är direkt kopplad till ett idrottsevenemang.
Spelarna i det svenska landslaget är världsstjärnor och förebilder för tusentals unga män. De skulle kunna bli utmärkta ambassadörer för kampen mot prostitution och människohandel under en period då de får maximal internationell uppmärksamhet.
Vi uppmanar Fotbollsförbundet och spelarna i landslaget att ansluta sig till budkavlen och göra en aktiv insats mot den exploatering och förnedring som prostitution och människohandel innebär.
Vänsterpartiets Verkställande Utskott den 3 april 2006
//Rolf Henriksson
När den nya asyllagen kom, verkade den stämma in perfekt på familjen Tejic. Gömda barnfamiljer som fått en stark knytning till Sverige skulle få stanna. Men familjen skickas tillbaka – sju år efter att den lämnade Kosovo.
Familjen Tejic har bott i Sverige i tre år. Migrationsverket tycker att en bilresa till svenska ambassaden i Oslo gör att familjen inte varit i Sverige tillräckligt länge. Familjen måste ha varit i Sverige i en ”sammanhängade” tid, alltså utan avbrott, på två år. Resan till Oslo tog åtta timmar. Nu får familjen Tejic inte stanna i Sverige.
John van Dinther är pastor i familjens kyrka, som bildat en stödgrupp.
– Det vi tycker är så orättvist är att Migrationsverket inte tagit hänsyn till helhetsbilden, trots att det är meningen med den nya lagstiftningen – assimilering, hur länge de varit här, hur barnen mår.
Migrationsverket har riktat in sig på en enda liten paragraf, menar van Dinther, nämligen att familjen inte varit i Sverige en ”sammanhängande” tid av två år.
Med sina två barn, då fyra respektive ett år gamla, flydde Zoran och Tatjana Tejic från Kosovo-kriget i april 1999. Pappan vägrade värnplikt i den jugoslaviska armén.
Sju år sedan
De flydde till Ungern och bodde där under fängelselika förhållanden i ett flyktingläger. Flyktinglägret blev outhärdligt och familjen flydde Ungern, för att söka asyl i Sverige februari 2003. De fick avslag. Om familjen återvände till Serbien-Montenegro, riskerade Zoran fängelse i upp till 20 år. Familjen Tejic valde att gå under jorden. Nu har de fyra i långa perioder bott i ett litet källarrrum utan fönster, dusch eller toalett.
Familjens livlina har varit barnens skola, vännerna, kyrkan och sonens fotbollsframgångar. Eftersom det är sju år sedan familjen lämnade Serbien-Montenegro har barnen förlorat kontakten med landet.
Den nya asyllagen ingav stort hopp för familjen Tejic. De passade in perfekt i det som var en av avsikterna med den nya lagen – att gömda barnfamiljer som fått en stark anknytning till Sverige skulle få stanna.
Men Tejic fick avslag från Migrationsverket.
”Moment 22”
– På torsdag (läs: idag) ska vi lämna in ny ansökan, säger John van Dinther. Men de har redan sagt att de inte kommer med ett nytt beslut. När vi har talat med migrationsminister Barbro Holmberg så hänvisar hon till Migrationsverkets tolkning, när vi talar med Migrationsverket säger de att de har en dålig lagskrivning att jobba med. Så det är ett moment 22.
– Lagens avsikt är ju en allmän amnesti för barnfamiljer som varit här länge, säger van Dinther.
Namninsamling
Familjen Tejic vore en typ av prejudikat, menar han.
– Det finns ett antal familjer som råtts av sina advokater att besöka Norge, för att söka asyl på nytt på svenska abassaden.
Det går inte att söka asyl i Sverige inom landets gränser. Därför åkte familjen Tejic till Norge för ett och ett halvt år sedan. Resan utanför Sveriges gränser tog åtta timmar. Barnen är idag sju och ett halvt respektive tio och ett halvt år gamla. Stödgruppen har startat en namninsamling, som på två veckor samlade nästan 3.000 namn. I veckan toppas insamlingen med en stödmanifestation på Sergels torg i Stockholm. van Dinther hoppas på att få in sammanlagt 5.000 namn.
– Men vi kommer inte att sluta utan fortsätta. Det finns en stor upprördhet bland folk.
Avslaget har förödande konsekvenser för familjen, menar stödgruppen.
Lena Malmberg
//BertilP
Nyliberalerna trampar upp takten i den borgerliga kulturtidskriften Neos andra nummer. Redaktören Peter Wennblad orkar inte ens göra omskrivningar för hur fint det vore att kunna ha statligt subventionerad hemhjälp, han konstaterar att det är billigare – och bättre för honom – utan skattsedel.
Men han har lite samvetskval, stackars Peter. Är det kanske så att hans invandrade städerskor lider av att skura hans skitiga toalett? Känner de sig utnyttjade av honom och hans familj och deras högre ekonomiska status?
I ”Myten om den olyckliga pigan” går han till botten med sina farhågor. Som, såklart, visar sig vara helt fel.
För i Peters hem är städhjälpen inte bara en svart-arbetande invandrad kvinna, hon är också en sann människovän som bara vill ”bistå en jäktad storstadsfamilj och samtidigt tjäna lite extra pengar”.
Hon intygar och övertalar Peter att han inte gör något fel och visar sig dessutom vara en jäkel på marknadsekonomi: ”om du bara betala 50 kronor i timme, då jag går till den som betalar mera. Då du förlorar, förstår du mig?”
Slutsats: den enda som har problem med svarta pigor är artikelförfattaren själv, eftersom samhället lärt honom att känna skam inför dem.
Frågor som pensionsinbetalningar, arbetsskadeersättning och sjuk-dito behandlas inte alls och i P1 hävdar artikelförfattaren att eftersom hans städhjälp inte bekymrar sig över den saken behöver inte han heller göra det. Vi är alla fria och jämlika individer på liberalismens världshav.
Slutet gott, allting gott, således.