Efter valet har ett och samma Intresse nu den politiska makten, den ekonomiska makten och den mediala makten i Sverige samt makten över public service, skriver Maria-Pia Boëthius i det goda numret. Så vad ska vi göra, kapitulera? Aldrig.

 Jag vet inte riktigt vilken sinnesstämning man ska välja när allt man någonsin varnat för (”konspirationsteorier”) lugnt och stilla bara inträffar? Ska man gasta ”vad var det jag sa” och bli cynisk? Eller flytta ut på landet, odla örter, ge upp, tänka ”nu får andra ta vid.” Eller tänka att fyra år under en högerregim kan inordnas under det engelska ordspråket ”problems are opportunities in disguise”, problem är förklädda möjligheter?
Det sistnämnda såklart, det är det enda möjliga.
Efter valet har ett och samma Intresse nu den politiska makten, den ekonomiska makten och den mediala makten i Sverige samt makten över public service-television och -radio.
I ett sådant land har många av oss inte tidigare levt, medan många av våra invandrade landsmän och -kvinnor besitter sakkunskaper. Vi har hamnat i en italiensk situation, som italienarna under Berlusconi, och jag förutsätter att vi den dag högerregeringen försöker klämma åt public service gör som italienarna; bildar en ring och dansar en ostoppbar ringdans runt de anskrämliga public service-blocken på Gärdet i Stockholm liksom kring de lokala public service-stationerna runtom i landet.
Vi kan återuppväcka Gärdesfesterna här i Stockholm och med hjälp av Reclaim-gruppernas vidträckta erfarenheter ordna en folkfest utan slut.
”Rör inte public service.”

Jag vet att det är ungefär som med Göran Persson och socialdemokratin. Varför ska vi skydda en institution, som public service, som så flagrant härmar de borgerliga och kommersiella mediernas nyhetsvärdering?
Men faktum är att det är vi folket som helt och hållet finansierar public service och till skillnad från alla andra mainstream-medier är de underställda demokratin.
En gång fick jag det här rådet av en amerikansk mediedissident: ”Hur arga ni än är på public service så se till att inte en enda kanal säljs ut! Public services inriktning går att ändra med politiska beslut eftersom det ägs av folket, men om en enda kanal säljs ut går den aldrig att få igen.”
Eftersom inga politiska partier utanför alliansen, utom miljöpartiet som börjat intressera sig tack vare Alexander Chamberland, har någon mediepolitik får vi sköta saken själva och reklejma våra ägandes medier.

Högerregeringen har redan försatt public service i en gisslansituation genom att förkorta avtalet med dem, så att det nya avtalet ska tecknas under den här mandatperioden. Det skedde klart kuppartat, över en natt, helt utan debatt.
Undertexten är tydlig: om inte public service genomgår en högervridning kommer de garanterat att få med regeringen att göra!

Som statistisk svensk konsumerar du medier sex timmar per dygn. Det betyder att en i Sverige boende tillbringar hundra av årets 365 dagar inuti medievärlden, istället för i den verkliga världen. Sluta med det! Skär ner till en timme per dygn. Det mesta i mediebruset är bara medialt transfett som likt skräpmaten i Supersize me bryter ner kroppen och hjärnan och skapar en sjuklig informationsövervikt. ”Be the last to know!”
Och, som det står i romanen Ljusets hastighet av Javier Cercas: ”Ja, sade jag och tillade nästan utan att märka det: Kanske är man inte bara skyldig till det man gör, utan också till det man ser eller läser eller hör.”

Jag har gjort en lista på medier jag gillar i världen, men hållit mig till engelska och valt mainstream; annars läser jag ständigt fria medier från ETC och The Nation till Uppsalastudenternas Vad Tål Världen.

1) As it happens, program i kanadensisk public serviceradio.
2) BBC worldservice. Nyheter, reportage, teater, dokumentärer i brittiska public service-radion, fortfarande bland det bästa i världen till skillnad från dess tevekanaler.
3) NPR, amerikansk icke-kommersiell radio.
4) The Guardian, brittisk dagstidning på vardagarna, the Observer på söndagarna.
5) The Economist, brittisk affärsveckotidning. Jag har helt motsatta åsikter, men Economist är noga med fakta och journalistik och det är viktigt att inte bara läsa de som tycker som man själv.

As it happens är ett underbart program. Två programledare ringer upp vem som helst på hela jorden, från afrikanskt stadsöverhuvud till en bagare i Bangkok och gör långa, respektfulla och vänliga intervjuer, otroligt pålästa. ”Att resa jorden runt en timme varje natt”, har något skrivit om dem. När man har lyssnat på dem kommer man plötsligt ihåg att världen faktiskt är en magisk plats, full av sällsamma människor med de underbaraste idéer och tankar. De tre radiokanalerna kan man höra i svensk radio varje natt, i P6 – eller själv nå på nätet.

Maria-Pia Boëthius

Inlagd av Rolf Henriksson

Läste Stefan Edmans artikel i Bohusläningen igår-torsdag.
Hela artikeln är ett hån mot oss fattiga!

Miljövänligt för rika!

Dåligt samvete för oss andra!

Läste Stefan Edmans artikel i Bohusläningen igår-torsdag.

Hela artikeln är ett hån mot oss fattiga!

Det är inga problem att vara miljövänlig när inkomsten räcker och blir över. Som i Edmans fall, sammanräknad inkomst på 460 000 kr enligt ratsit.se

Tex köpa 20 ! energisnåla lampor till jul, ska fattiga barn få det i julklapp?

Eller varför inte köpa en miljö bil eller ny diesel bil!

Hur många har råd med det?

Ska då vi som inte har pengar till att köpa närproducerad mat eller konsertbiljetter i julklapp må dåligt för det och jämt ha dåligt samvete för våra barn får äta mat som inte är krav märkt?

Borde det inte var så att alla som har högre inkomster borde betala en extra miljö skatt eftersom det är dom som konsumerar mest, reser mer har större bilar mm.

Den skatten skulle gå till att subventionera miljövänligare transporter och miljövänlig mat.

Ha det bra i advent!

Monika Selling

Socialistgruppen och de konservativa i EU-parlamentet har med stöd av liberalerna kommit överens om att inte kräva att giftiga ämnen ersätts med mindre farliga alternativ. Det säger EU-parlamentarikerna Jens Holm (v) och Carl Schlyter (mp) i ett gemensamt pressmeddelande.

 – Jag är mycket besviken. Förlorarna är alla vi konsumenter, arbetarna inom kemikalieindustrin och progressiva företag som vill fasa ut farliga kemikalier. Socialistgruppen har lagt sig platt för storindustrin och den konservativa partigruppen. Det är trist och vittnar tyvärr om att makt är viktigare än miljö och folkhälsa, säger Jens Holm (v), EU-parlamentariker.

Kompromissen innebär att ministerrådet får sin vilja igenom om lägre krav på industrin att testa och informera om kemikalier och att byta ut dem när det är möjligt. I princip allt på den konservativa gruppens (EPP) krav har tillmötesgåtts.

Kompromissen avskaffar ersättningsprincipen. Mycket giftiga ämnen ska få användas även om det finns likvärdiga ersättningar, bara det sker under "adekvat kontroll". Det handlar bland annat om ämnen som orsakar cancer och som skadar DNA.

-Vi vet att allergier, cancer och annan ohälsa blir konsekvensen av de farligaste kemikalierna. När säkrare alternativ finns måste dessa ersätta de farligaste. Det är absurt att påstå, som kompromissen nu gör, att kemikalier som finns i konsumentprodukter och kan hamna var som helst är "adekvat kontrollerade", säger Carl Schlyter (mp) EU-parlamentariker.

Kemikalielagen Reach ska slutgiltigt röstas om i EU-parlamentet i mitten av december. Efter det måste ministerrådet formellt godkänna lagen, vilket de väntas göra efter kvällens överenskommelse.

Kompromissen innebär också att:

• Ingen obligatorisk säkerhetsrapport för ämnen som tillverkas i mängder under 10 ton.
• Tillverkare och importörer slipper juridiskt bindande ansvar för sina ämnen.
• Kravet på information till allmänheten om farliga ämnen försvinner.
• Ingen tidsbegränsning för tillstånd att använda farliga ämnen. Det kommer att minska motiveringen att forska fram alternativ.
• Småföretag missgynnas vad gäller kostnadsfördelningen.
• Miljöutskottets krav på att tillåta hårdare nationell lagstiftning har strykits.

Från Vänsterpartiet Rikssidorna.

Vänsterpartiets Elina Linna tycker att psykiatrisamordnaren Anders Miltons slutbetänkande är en positiv överraskning.
– Milton föreslår en stor ekonomisk satsning från staten. Det visar att regeringen missbedömt behoven inom psykiatrin, det behövs mer pengar, säger Elina Linna, riksdagsledamot (v).

 – Jag kände en viss oro inför Miltons utredning. Samordnaren har tidigare skickat ut signaler om ökat tvång och hårdare tag mot psykiskt sjuka, vilket jag är starkt kritisk till. Därför är det positivt att Milton betonar att patienternas erfarenheter måste tas till vara, säger Elina Linna. Vänsterpartiet har länge krävt en nationell handlingsplan för psykiatrin och det är bra att Milton föreslår en övergripande strategi för psykiatrin som i många avseenden liknar vårt förslag. – Det är bra att man lägger fokus på små vårdenheter som ska vara tillgängliga för den som behöver stanna några få nätter. En ökad samordning mellan kommuner och landsting är också nödvändig. Jag värjer mig mot utredningens idéer om ökat tvång i öppenvården. Det är bara ett sätt att låta patienterna betala priset för samhällets misslyckande inom psykiatrin, menar Elina Linna.