Skip to main content

Det våras för schlagerhögern

För den som orkade sig igenom den inhemska melodifestivalens alla delar var det inte lika uppenbart. Men i helgens nationalcrescendo stod det klart: Melodifestivalen 2006 kom att bli en triumf för schlagerhögern.

Av den så antastade popvänstern syntes intet. I startfältet återfanns i stället alla delar av den utomparlamentariska högern: Nyliberaler representerade av sin egen svenska chefsideolog, Alexander Bard och hans konceptpopband BWO (tidigare Bodies Without Organs); den radikalkonservativa världsomspännande kristna högern med sin inhemska fixstjärna Carola; de skojfriska läderbrallorna i sydstatsappellerande Rednex och som en osalig ande över allting svävade Bert Karlsson, den svenska högerpopulismens grand old farfar, vars fabricerade popartister var rikligt representerade i tävlingens alla delar.
Klirr, klirr i kassorna.
Även de ovanliga inslagen, som hårdrockarna i bandet The Poodles, reflekterade snarare 1980-talets högervåg än motsatsen. Den öppet homosexuella Magnus Carlsson, däremot, hamnade tillsammans med Kikki Danielsson långt ner på både juryns och tittarnas lista, trots att det är gayvärldens förtjänst att festivalen åter blivit en teverumsren dundersuccé.
Till detta ett kristet klingande kärleksbudskap som gick som en röd tråd igenom de flesta bidragens titlar. Både ”Älskar du livet” och ”In the name of love” borde rimligtvis gå hem i Ja till livet och Livets ord. Det var bara Kristi brud som saknades.
Något att yvas över? Kanske inte.
Och vän av ordning kanske noterar att Skogsnäs-kollektivet fortfarande står bakom Roger Pontares fantastiska etnokreationer. Men Pontare åkte ut på ett tidigare stadium och varken indianer eller trummor syntes i övrigt till i tävlingen. I stället var startfältet i finalen helvitt, både i musikstil och artistutbud.


I en europeisk kontext bli det hela ännu intressantare, men också mer komplext. Könsöverskridande BWO, till exempel, kan framstå som ett dekadent cabaret-alternativ, men när man länkar det till Bards europeiska nätverk för legaliserad prostitution får det en djupare ideologisk innebörd. Likaså Carolas mumlande homofobi och det växande kristna motståndet mot aborter som återfinns inom både EU och i respektive EU-länder.
Under alla omständigheter är det att betrakta som ett tidstecken. För till skillnad mot vänstern, vars ikoner må poppa ur källarlokalerna och in på kultursidorna, brukar högern sällan ropa ut sina framgångar. Ingen pratar om en högervåg, på samma diskreta sätt som man inte pratar om pengar eller politik. En genomtänkt strategi tillsammans med en upparbetad relation till nöjesindustrin och tidningarnas nöjessidor har tagit vänstern på sängen förut.
När sedan ”det svenska folket” sägs avgöra utgången på ett sätt som annars beskrivs som omöjligt, ja då är liksom strategin i hamn: Svenska folket vill ha en helvit, kristen, internationellt gångbar och tevemässig representant i Aten i år. Inga schlagerhaggor i läder eller afrosvenskar med soul.
Mot bakgrund av det ska det bli intressant att följa den europeiska schlagerfestivalen. Blir det för omoraliskt är det bara att mobilisera. Ett intelligent svar från popvänstern vore på sin plats. Annars sitter han där och myser ostört, MUF:s tidigare pressekreterare tillika författaren bakom Timbros uppmärksammade bok med just namnet Popvänstern. För det vore ju förvånande om de erkände sina framgångar, schlagerhögern. Och frågar du Carola var det säkert Gud eller möjligtvis Jesus bakom segern. Snacka om att verka utan att synas. Året är 2006.


 


Hård kritik mot familjekonferens

Nu riktas skarp kritik mot Forum för familj och människovärdes planerade familjeforskningskonferensen i riksdagen. Samtidigt kommer nya uppgifter fram om konferensens internationella dragplåster, Richard Wilkins.

Arbetaren avslöjade förra veckan att en konferens med kända moralkonservativa föredragshållare ska äga rum i riksdagen i slutet av mars.
– Vi känner igen tendensen i den här sortens högerkristna konferenser. Under ytan handlar det om att gifta, heterosexuella pars kärlek är mer värd än alla andra former av kärlek. De försvarar rätten att förtrycka hbt-personer och begränsa kvinnors kontroll över sina egna kroppar, säger Sören Andersson, ordförande i RFSL.
Han menar att det finns en tendens över hela Europa att moralkonservativa grupper formerar sig och blir mer aktiva.
– De inspireras av sina åsiktsfränders framgångar i USA. Att knyta kontakter med konservativa muslimska grupper och regeringar är också en del av deras nya strategi.
Den folkpartistiske riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson har kritiserat att abortmotståndaren Björn Håkonsson finns på talarlistan.
– Det finns en klar majoritet bland svenskarna för laglig, fri abort. Det är oroande att kristdemokrater väcker frågan om och om igen, säger hon till Dagens nyheter.
Forum för familj och människovärdes ordförande, Tuve Skånberg, vill inte till Arbetaren uppge vilka riksdagsledamöter som ingår i nätverket eller vilka partier de tillhör. Enligt den väckelsekristna tidningen Dagen omfattade det för några år sedan ett 40-tal medlemmar, med samtliga borgerliga partier representerade men ”med betoning” på kristdemokrater och moderater. Förutom Skånberg nämns även Mikael Oscarsson (kd), Torsten Lindström (kd) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) i olika artiklar som medlemmar i nätverket.


Richard Wilkins, som planeras inleda konferensen, gästade redan 2004 ett av Forum för familj och människovärdes arrangemang, då han ”jämförde fallande befolkningsökningssiffror med digerdöden”, enligt RFSU:s Olle Wängborg.
Vid samma konferens talade även en representant för Qatars fundamentalistiska regering samt Allan Carlsson, ordförande för Howard Center for Family, Religion and Society, en organisation som även listar Richard Wilkins bland sina medlemmar och föredragshållare. I Howard Centers principförklaring sägs det bland annat att ”Vi hävdar att den naturliga mänskliga familjen är instiftad av Skaparen och nödvändig för ett gott samhälle”. Denna naturliga familj består av ”en man och en kvinna i ett livslångt äktenskapsförbund” och det samhälle som överger denna norm ”är förutbestämt för kaos och lidande”. De uttalar sig också mot ”pornografi, promiskuitet, incest, homosexualitet och andra avvikelser från den naturliga sexualiteten”.
I egenskap av doktor i juridik har Wilkins bland annat uttalat sig mot ett grundlagsförbud för amerikanska delstater att lagstifta mot ”sodomi”, det vill säga samkönat sex.



//BertilP

”Tack gud för Michael Moore”

– Politiskt skulle det gå att göra en spelfilm om Irakkriget idag, men det kanske inte behövs eftersom vi har Michael Moore. Tack gud för Michael Moore!
Så säger radikala filmstjärnan Jane Fonda. Hon kallar USA-regeringen för neokonservativ och ultrafundamentalistisk.
– Friheten att uttrycka vår mening håller på att försvinna, kvinnors rättigheter håller på att tas ifrån oss.

Fonda är på Sverigebesök för att puffa för sin självbiografi, Mitt liv så här långt. Hon ville berätta för andra om flickan som aldrig trodde att hon dög eller var värd att bli älskad.

”Det är kvinnorna som måste förändra världen”



Hel vid 70. Inte förrän idag, då hon är 68 år,
känner sig Jane Fonda som en hel person, som
duger som hon är. Foto: Cathrine Sandqvist.


 


– USA:s regering är ult­rafundamentalistisk och tar ifrån oss demokratin.
Det säger Jane Fonda, 68, på Sverigebesök. Lika radikal som alltid – men inte lika radikal som USA:s regering, påpekar hon.


Presskonferensen är plågsam. Den stora kvällstidningen ber Jane Fonda posera med en kaviarsmörgås och frågar om detta får henne att ”känna kärlek”. Den utsände från det radikala kulturmagasinet frågar om världsstjärnan vill gifta sig med honom. Samtliga som öppnar munnen förklarar sin reservationslösa beundran för Jane Fonda. Den enda journalist som ger ett professionellt intryck är hon från tidskriften Topphälsa.
Platsen är Grand Hôtel, inramningen är värdig, Jane Fonda är artig och tillmötesgående men det hela liknar mest tomteverkstad. Jane Fonda har dock över 30 år som filmstjärna och hennes tålamod sviktar inte.
Hon är här för att berätta om sin självbiografi som hon skrev för att ge stöd till andra. Hon led av ”behagsjuka”, tvånget att behaga män. Hon var gift tre gånger men har först nu kunnat intala sig själv att hon är värd att älska.
– När jag var 59 år insåg jag att jag året därpå skulle påbörja sista akten. Jag var inte rädd för att dö, men jag var rädd för att se tillbaka och ångra saker.


Förtjänade inte bli älskad
Jane Fonda började se tillbaka och utvärdera. Hon gav sig själv ett löfte att hon inte skulle behöva ångra någonting, nu innan det var för sent att göra något åt sitt liv.
– Det var inte förrän jag blev 60 som jag för första gången ägde den jag själv var. Det verkar märkligt, för jag är framgångsrik och priviligierad. Men jag hade inte fram till nu kunna säga till mig själv: Jag är någon, jag förtjänar att bli älskad.
Dessutom insåg hon att hon aldrig upplevt verklig närhet mellan två hela människor. Men i sitt äktenskap skulle hon inte få detta så därför bröt hon upp.
– Om jag kunde berätta min historia, som börjar med den lilla flickan som inte trodde att hon dög, kanske jag kunde få andra människor att reflektera över sig själva. Boken kom ut i USA förra året och har vsat att jag fick rätt. Oavsett om jag är i USA eller besöker Frankrke, Finland eller Sverige så säger människor till mig att boken har betytt något för dem. Det är jag väldigt stolt över.
Jane Fonda blev tidigt känd som en radikal frontfigur, som protesterade mot Vietnamkriget och engagerade sig för kvinnors rättigheter. Hon menar att hon fortfarande är lika radikal men tillägger att hon inte är lika radikal som USA:s regering.
– Med radikal menas att man vill omvälva den rådande ordningen. Vår regering vill överge det demokratiska Amerika vi känner. Särhållningen mellan kyrka och stat försvinner, friheten att uttrycka vår mening håller på att försvinna, kvinnors rättigheter håller på att tas ifrån oss. Denna neokonservativa, ultrafundamentalistiska regering är radikal.
– Jag är väl också radikal eftersom jag vill förändra det i sin tur, skrattar Fonda, men jag har inte den makten.
Jane Fonda har vunnit två Oscar, en för filmen Klute och en för filmen Coming Home. Den sistnämnda handlade om Vietnamkriget och Fonda tror att en motsvarande film mycket väl skulle kunna göras om Irak idag.
– Absolut. Politiskt kan en sådan mycket väl göras. Men det kanske inte behövs eftersom det görs många bra dokumentärer och eftersom vi har Michael Moore! Tack gud för Michael Moore.
Under 1980-talet startade Jane Fonda en super-fluga med sina aerobics-videos. Hon blev work-out-drottningen personifierad. Hon startade sin gym-trend för att samla in pengar till fonden för ekonomisk demokrati, som hon hon varit med och startat. Jane Fonda fördömer den utseendefixering som präglar samhället men medger att även hon själv är en del av den. Under lång tid led hon av ätstörningar. Idag har hon slutat med skönhetskirurgi.
– I detta patriarkala paradigm och i detta konsumtionssamhälle, finns ett oerhört tryck att passa inom normen. Särskilt sorgligt är det att det drabbar så unga, tonåringar, all press och all ångest. Ingen är nog bra. Många kvinnor i USA, som har råd, använder kirurgi. När jag gick och handlade i fina shopppingcenter märkte jag att alla såg likadana ut! Samma näsa, samma kindben, samma läppar. Det tog lång tid för mig att inse att jag var bra som jag var.

Vita män regerar
Det är kvinnorna som måste förändra världen till det bättre, menar Jane Fonda.
– Problemets kärna är att vi lever i ett patriarkat sedan tusentals år. Det måste inte vara på det sättet, hierariskt, där vita män och en vit gud regerar över allt annat och kvinnor är mindre värda och färgade kvinnor ännu mindre värda. Vi måste ändra på det. Inte till ett matriarkat, för det vore också hierarkiskt, utan med en demokratisering. Så folk är på samma nivå. Det måste vara kvinnor som står för den förändringen för det är kvinnor som kan se denna verklighet. Och kvinnor har mindre att förlora.
– Jag skulle kunna prata i en timme om detta, vilket jag i och för sig gjorde också när jag var på universitetet i Helsingfors…


Gillar Olof Palme
Jane Fonda ser Sverige som ett föredöme och ett mycket fritt land. Hon nämner särskilt Olof Palme, ”gud bevare hans själ”, och Sveriges insatser.
– När jag var i Vietnam visade det sig att jeepen jag åkte i var från Sverige. Sjukhusen var finansierade av Sverige. Jag är stolt över det och glad att vara här igen.
Förutom Olof Palme nämner Jane Fonda som andra beundransvärda Nelson Mandela, Martin Luther King och Malcolm X. Sedan kommer hon på att de alla tre är svarta.
– Det är precis som med kvinnor – de kan vara modiga för de har mindre att förlora.
Jimmy Carter beskriver hon som en underbar person. Inom film är hon förtjust i Ingmar Bergman och framhåller att hon sett alla hans filmer.
– De är fantastiska, viktiga men ofta obekväma.


Hoppas kunna bevisa
Jane Fonda instämmer inte i att de bästa konstnärerna haft en jobbig bakgrund. Tvärtom menar hon, skulle alla människor vara bättre om de inte behövt bära med sig en massa bekymmer. Livet borde inte behöva vara så hårt. Hon säger att hon skulle ha varit en betydligt bättre skådespelerska om hon inte behövt ägna så mycket tid åt att bli hel som människa.
– Jag lovar att jag är en mycket bättre skådespelerska idag än jag var förut. Jag hoppas bara att jag får en chans att bevisa det! Men Hollywood ger inte så många chanser till någon i min ålder.








Kommunalråd vill inte kommentera revisionsrapport

Fullciterat från SR Radio Väst:s Nyheter 2006-03-22
Kommunalråd vill inte kommentera revisionsrapport
Plötsligt strömmade det pengar till en verksamhet i Uddevalla – dubbelt bidrag utan något beslut. Detta enligt Ett utkast till en revisionsrapport som ännu inte blivit offentlig men som SR Radio Väst har tagit del av. Men kommunalrådet Jan Gunnarsson i Uddevalla säger att rapporten inte finns.

Det handlar om Västfront, Uddevallas återkommande storjippo med näringslivstoppar. Revisionsfirman Ernst och Young, vars hemliga rapport Sveriges Radio Väst började rapportera om igår, noterar hur det gick till år 2004. Då beslöt Närings- och arbetsmarknadsutskottet att ge bidrag med högst 150.000 kr till Västfront.

Men plötsligt kom det lika mycket från utredningsenheten – dubbelt bidrag, alltså 300.000 kr. Revisorerna konstaterar att förvaltningschefen inte hade rätt att skriva på det här extra bidraget.

Jan Gunnarsson, kommunalråd, vill inte kommentera. Han hänvisar till revisorernas slutrapport i april.

Enligt revisionsfirman Ernst & Young kommer revisionsrapporten publiceras i sin slutliga form den 3 april och då kommer även den borgerliga oppositionen i Uddevalla ha presskonferens. I ett pressmeddelande skriver dom att kritiken inte förvånar oppositionen med tanke på bland annat Omnibusaffären.
SR Radio Väst
// Bengt Eriksson