Skip to main content

Bojkotta prostitutionen – inte fotbollen!

JämO Claes Borgström föreslår nu att svenska fotbollslandslaget ska bojkotta fotbolls-VM med anledning av den planerade prostitutionsverksamheten i samband med evenemanget.
Borgström har rätt i att svensk fotboll bör agera i frågan, men vi tror inte att bojkott av fotbolls-VM är rätt metod.

Det är inte fotbollen som är problemet med VM i Tyskland utan den planerade bordellverksamheten som är direkt kopplad till VM. Det är den som ska bojkottas. Men det betyder inte att fotbollslandslaget inte kan göra en insats.

Både i Sverige och resten av Europa pågår en febril aktivitet för att försöka påverka tyska politiker, UEFA, FIFA och andra inblandade i VM-arrangemanget att avblåsa den planerade bordellsatsningen.

En budkavle går genom Sverige där lokalpolitiker, kvinnojourer, manliga nätverk och idrottsorganisationer tar på sig ansvaret att protestera mot prostitution och sexslaveri i allmänhet och mot den groteska bordellsatsningen i samband med VM i synnerhet.

Svenska fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell och andra företrädare för fotbollen i Sverige har uttalat sin avsky för de planerade bordellerna under VM i olika sammanhang. Samtidigt hävdar Lagrell att frågan i första hand är politisk och inte kan drivas av fotbollsförbundet.

Det duger inte. Det stämmer att prostitution och sexslaveri är en politisk fråga i allra högsta grad. Och precis om skett med anledning av andra viktiga politiska frågor genom historien, som apartheidregimen i Sydafrika, Sovjetunionens invasion i Afghanistan och raslagarna i USA kan givetvis idrottsevenemang som får mycket medial uppmärksamhet användas för att markera i denna fråga. I synnerhet som den är direkt kopplad till ett idrottsevenemang.

Spelarna i det svenska landslaget är världsstjärnor och förebilder för tusentals unga män. De skulle kunna bli utmärkta ambassadörer för kampen mot prostitution och människohandel under en period då de får maximal internationell uppmärksamhet.
Vi uppmanar Fotbollsförbundet och spelarna i landslaget att ansluta sig till budkavlen och göra en aktiv insats mot den exploatering och förnedring som prostitution och människohandel innebär.

Vänsterpartiets Verkställande Utskott den 3 april 2006

//Rolf Henriksson

Konsumentaktioner lönar sig

I världens låglönefabriker regerar antifackliga arbetsgivare, långa arbetstider och en livsfarlig brist på säkerhet. Men de internationella företagen har en svag punkt: varumärket. Rapporten ”Den globala fabriken” visar att media, fackligt arbete och konsumentaktioner kan tvinga företagen att ta ett socialt ansvar.

Bakom rapporten, som granskar arbetsvillkoren på fabriker i låglöneländer, står Rena Kläder, Fair Trade Center, Swedwatch och Forum Syd. ”Den globala fabriken” studerar företag som bryter mot sina egna etiska regler men berättar också om förbättringar, strider som förts och anmärkningsvärda resultat.
– Bokens budskap är att belysa hur globala varor produceras. Hur de anställda långt bort exploateras och fackliga rättigheter ignoreras. Men också att globaliseringen ger nya verktyg till dem som jobbar för bättre villkor, säger Mats Wingborg, som sammanställt texterna.
– Jag är övertygad om att fler blir engagerade när de ser att det hjälper. Företagen ser tydligt hur viktigt det är att ta ansvar för produktionen. Det internationella engagemanget kommer att bli större.
Han berättar att det finns tydliga exempel på att företagen påverkas. En svensk företagsledare sade 1967 att ”man måste respektera lagarna i utlandet” när militären i Liberia gick in för att bryta en strejk.
– Ett sådant uttalande är omöjligt i dag, tror Wingborg.


En del företag gör kosmetiska förändringar för att skydda sitt varumärke. Därför räcker det inte med etiska granskningar och uppförandekoder. Bäst är om lokala fackliga organisationer kan kontrollerar att förändringarna verkligen genomförs. Om det inte är möjligt finns alternativet att ge utbildning till de anställda och ha någon form av oberoende kontroll. Bäst går det när de anställda får medverka vid förändringar.
– Företagens kontrollsystem blir en konstgjord andning i brist på fackföreningar, säger Elenore Kanter på UD:s sekretariat för globalt ansvar. Hon menar att människor har blivit mer medvetna och att skillnaden syns.
– I dag skriver Dagens Industris ledarsida att företag måste respektera etiska krav, berättar hon.
Kanter menar att företagen tjänar på bättre arbetsförhållanden.
– Vi har sett ett omvänt förhållande där längre arbetstider ger lägre produktivitet. Företag ber produktionsledet att berätta sanningen så de kan lösa problemen i stället för att dölja dem, säger hon.




Arbetsrätt, någon?

Nyliberalerna trampar upp takten i den borgerliga kulturtidskriften Neos andra nummer. Redaktören Peter Wennblad orkar inte ens göra omskrivningar för hur fint det vore att kunna ha statligt subventionerad hemhjälp, han konstaterar att det är billigare – och bättre för honom – utan skattsedel.
Men han har lite samvetskval, stackars Peter. Är det kanske så att hans invandrade städerskor lider av att skura hans skitiga toalett? Känner de sig utnyttjade av honom och hans familj och deras högre ekonomiska status?

I ”Myten om den olyckliga pigan” går han till botten med sina farhågor. Som, såklart, visar sig vara helt fel.
För i Peters hem är städhjälpen inte bara en svart-arbetande invandrad kvinna, hon är också en sann människovän som bara vill ”bistå en jäktad storstadsfamilj och samtidigt tjäna lite extra pengar”.
Hon intygar och övertalar Peter att han inte gör något fel och visar sig dessutom vara en jäkel på marknadsekonomi: ”om du bara betala 50 kronor i timme, då jag går till den som betalar mera. Då du förlorar, förstår du mig?”
Slutsats: den enda som har problem med svarta pigor är artikelförfattaren själv, eftersom samhället lärt honom att känna skam inför dem.
Frågor som pensionsinbetalningar, arbetsskadeersättning och sjuk-dito behandlas inte alls och i P1 hävdar artikelförfattaren att eftersom hans städhjälp inte bekymrar sig över den saken behöver inte han heller göra det. Vi är alla fria och jämlika individer på liberalismens världshav.
Slutet gott, allting gott, således.