Mona Sahlin blir socialdemokraternas nästa ordförande. Det tipset kommer från partiets huvudmotståndare – statsminister Fredrik Reinfeldt.

 I en intervju i Sveriges Radio P4 på tisdagen 26/12 sa Reinfeldt att han tror att Sahlin efterträder Göran Persson, bland annat på grund av hennes långa erfarenhet.

Om han anser att det vore goda eller dåliga nyheter för hans eget parti eller alliansen fick lyssnarna däremot inte veta.

Rolf Henriksson

Utan att ge tillfälle till debatt har högerregeringen i smyg beslutat att skrota handlingsplanen för jämställda löner för kvinnor i offentlig sektor. Man motiverar detta med att man vill ge kvinnorna ökad möjlighet att starta egna företag.

  "Varför kan man inte vara sjuksköterska och VD" frågar Regeringen sig?  

Varför måste man välja bara ett alternativ frågar jag mig? Varför skall de kvinnor som inte har ett intresse av att starta eget inte kunna få samma lön som männen? Varför skulle jämställda löner hindra kvinnor i offentlig sektor att starta eget? 

Man sänder ut en skrivelse om detta beslut på fredagskvällen 22 december med baktanken att det inte kommer att ges tillfälle till diskussion då jul- & nyårshelgen står för dörren. På så sätt hoppas man att en eventuell storm skall lägga sig innan helgerna är slut och att man skall slippa en besvärande offentlig debatt. 

Detta är nog tyvärr bara ännu ett led i skrotningen av hela jämställdhetsarbetet och dessutom ännu ett försök att splittra arbetarrörelsen. Jag väntar med spänning och stor bävan på nästa rallarsving, mot de mest lågavlönade, mot kvinnorna och mot hela arbetarrörelsen, som jag är övertygad redan finns i högerns planer. 

Rolf Henriksson 

Klimatet kommer att förändra på grund av människans utsläpp av växthusgaser. Hur stora klimatförändringarna blir kan vi ännu påverka. Vi behöver ställa om vår energiförsörjning mot förnyelsebar energi och öka energieffektiviseringen. Dessutom krävs radikala åtgärder för att minska utsläppen från transportsektorn.

Många kommuner är beredda att göra stora investeringar om de får en ekonomisk stimulans. Över 50 kommuner i Sverige sökte i år bidrag från staten för att minska klimatpåverkan.

Bland dessa kommuner finns givetvis Uddevalla som har sökt och fått bidrag under flera år. För år 2007 har Uddevalla sökt nära 66 miljoner kronor vilket utgör 27% av kommunens hela miljörelaterade investering som bl a omfattar utbyggnad av fjärrvärmenäten, byte till lågenergiarmatur i gatubelysningen, vindisolering av småhus och inköp/konvertering av miljöfordon. Givetvis kommer de miljörelaterade investeringarna i Uddevalla kommun att fortsätta även kommande år, men finns det då några klimppengar att söka från staten? Hur kommer detta att påverka viljan att satsa på miljöinvesteringar i framtiden.

Det bidrag kommuner, och andra aktörer, sökt heter Klimatinvesteringsprogrammet (Klimp). Totalt har man i år sökt 2,4 miljarder i bidrag till investeringar på 10 miljarder. Investeringarna kan t.ex. gälla såväl biogasproduktion som utbyggnad av fjärrvärme eller att minska utsläppen från transporter.

Vänsterpartiet har på riksplanet varit drivande när Klimpen inrättades 2003 och för att öka dess anslag. Att stödet varit framgångsrikt visar undersökningar från både Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen (SNF). Koldioxidutsläppen beräknas minska med 567 000 ton per år tack vare Klimpen. Trots det är Klimpen hotad. I en tid när allt fler blir medvetna om nödvändigheten av effektiva klimatåtgärder har regeringen tvärtom valt att slopa stödet efter 2008 i sin budget. Vänsterpartiet har i sitt budgetförslag i riksdagen satsat över 2 miljarder på Klimpen, vilket är mer än alla andra partiet. Vi hoppas att regeringen tar sitt förnuft till fånga och behåller det framgångsrika styrmedlet för kommunernas klimatarbete även i framtiden.

Det är också vår förhoppning och politiska vilja att Uddevalla kommun finns bland de kommuner som söker bidraget kommande år. Det förtjänar kommande generationer.

Rolf Henriksson, Ordförande Vänsterpartiet Uddevalla 070-4054958

Borgare har alltid haft svårt att förstå demokrati. Historiskt har det handlat om att man tyckt att bara ”lämpliga och kompetenta” medborgare bör delta i beslut. Allmän rösträtt för män och kvinnor infördes först efter årtionden av kamp från de ”olämpliga”. På senare år har det snarare handlat om att minska demokratins makt.

Enligt den borgerliga ideologin ska demokratin inte lägga sig i alltför mycket, det mesta som har med makt och pengar att göra klarar ”marknaden” av bättre. Det är därför vi idag har en expertstyrd riksbank, en avreglerad finansmarknad och det är därför borgerliga ideologer gång på gång försöker föreslå nya ”expertgrupper” som ska granska politiken och föreslå lämpliga åtgärder.
Det här brukar ofta vara riktigt parodiskt.
Som när borgerliga ledarsidor på allvar tycker att en borgerlig nationalekonom som Lars Calmfors är lämplig att ”neutralt” föreslå vad som bör göras eller inte vad gäller arbetslöshet och trygghet.
Mer allvarligt är det när man lyckas få igenom tvångströjor i politiken som gör att ”utgiftstak” och ”överskottsmål” hindrar riksdag att genomföra en politik som minskar klyftor.
Saken blir ju inte roligare av att sådana borgerliga tvångströjor införts av s., dvs Persson/Nuder.

Men nu har vi en ny borgerlig regering och plötsligt har tonen ändrats. I nyliberala DN kan man läsa att bara riksdagen ska ha makt att besluta, riksdagen är suverän, den som ifrågasätter riksdagens rätt att sänka a-kassan och förstöra försäkringen är ”odemokratisk”.
Sven Otto Littorin går leende alla protester till mötes med orden ”ha, ha, vi vann ju valet”.
Plötsligt är demokrati något som hotas för att människor blivit förbannade.

Det är kanske dags att förklara något grundläggande. Demokrati är INTE val vart fjärde år, demokrati är en styrelseform där olika krafter slåss om utvecklingen VARJE DAG. Demokrati är olika makter som står mot varandra i öppen kamp. Å ena sidan finns den ekonomiska makten som utpressar politiken varje dag, å andra sidan finns miljoner löntagares krav på att få skydd och stöd mot denna ekonomiska makt.
Mellan dem finns miljoner människor som antingen inte får eller kan arbeta, lägg till gamla och barn och plötsligt ser vi en kittel av olika behov som ständigt möts och ställer krav på en stat. Att reagera handlar om att ta ansvar för effekterna av sina beslut, fundera över om skrivbordstankarna verkligen fungerar i verkligheten. Och demokratins möjlighet att korrigera en regering är genom att visa effekterna av ett idiotiskt beslut.
Det gjorde de svenska storföretagen när de spekulerade sönder den korkade fasta valutan 1992 (vilket var Carl Bildts stora prestigeprojekt).
Det gjorde miljörörelsen när den till slut efter år av kamp tvingade fram en folkomröstning om kärnkraft.
Det gör fackföreningsrörelsen idag när man visar på de ekonomiska och politiska effekterna av att förstöra a-kassan och försämra för löntagarna.

Borgare har svårt att förstå demokratin. De stöder odemokratiska maktförhållanden och låtsas som att de inte är något problem. Kapitalägares behov är viktigare än löntagarnas. Yttrandefriheten är mindre viktig än ägandets frihet (annars skulle borgare reagera på att 90 procent av all media är borgerligt ägd och styrd). Mäns behov är viktigare än kvinnors (därför får politiken inte ingripa med kvotering och en utjämningspolitik).
Ideologiskt är borgare nakna när man diskuterar demokrati.

Det är sant att drygt 40 procent av svenska folket valde alliansen (inräknat alla som inte röstar) det ger en majoritet i riksdagen, men det kan ju samtidigt betyda att 80 procent av folket är emot en sakfråga som regeringen vill driva. Om man då är döv inför protesterna har man missat demokratins poäng.
En riksdagsmajoritet kan fatta beslut om att sänka löntagarnas levnadsstandard. Höjda avgifter och sänkta ersättningar drabbar de med lägsta löner högst. Formellt har inget fel begåtts.
Men det absurda är att om då löntagarna samlar sig och säger ”nej, vi tänker inte arbeta under de här villkoren” dvs om man går ut i en strejk – då kallas det ett hot mot demokratin.
En politisk strejk handlar om att man tycker priset man får för jobbet, blivit för dåligt. Löntagare säljer ju sitt arbete och har all rätt i världen att bestämma till vilket pris man vill sälja sig.
Om man INTE får göra det så har vi hamnat i en diktatur, att ifrågasätta politiska strejker och opinionsskapande mot en politik, är att ifrågasätta själva demokratin.
Nej, det förstår inte borgare.

Men det begriper de fackliga ledare, ja även de som idag är EMOT en politisk strejk. De tror att den inte skulle lyckas, det är en ny kampmetod för landet, den kräver förberedelse och diskussioner och kanske lokala omröstningar för att fungera.
En politisk strejk är förvisso ingen mediehype, det kommer att möta motstånd och protester från 90 procent av medievärlden, och det är därför en kamp man inte får förlora.
Men jag tror de gör fel bedömning. Lokala fackklubbar runt om i landet säger också något annat. En kort politisk strejk skulle samla löntagarna, visa motståndarens riktiga ansikte.
Men det viktiga är att man är ense om att demokrati handlar om rätten att göra motstånd, även via strejk.

Därför demonstrerar fackföreningarna den 14 december. Deltagarna försöker visa regeringen att de leker med allvarliga saker när de förstör för löntagare.
Och om Littorin bara fortsätter skratta?
Då fortsätter den demokratiska kampen. Tro inte att det blir tyst i fyra år. Nästa steg är strejk. Nån gång fastnar skrattet i halsen på den glade borgaren.

Johan Ehrenberg

Inlagd av Rolf Henriksson